Breathe

Kapitel 10

Måndag:-
Två dagar har gått och inte ett skit har hänt. Hur länge ska det vara såhär?!
Jag får inte ens gå ut. Bara när jag ska äta, då kommer Eliah och tar mig till en matsal som ser ut som en hel vanlig skolmatsal.
Det är fullt med folk där. Jag visste inte att Esplet var såhär stor.

Okej det räcker jag orkar inte. Jag måste ut! Jag dör hellre än att vara fast runt fyra väggar och ett tak. Jag börja tänka. Hur kan jag komma ut?

Jag gick snabbt till badrummet. Jag leta i skåpen och hitta en rakhyvel.
Jag tog den och drog den hårt över armen. Shit det sved som in i helvettet.
Blod kom ut och jag såg att rakhyveln hade tagit skinnet.

Kalla mig en psykopat om ni vill men det här är den enda utgången.

Jag hade på mig vanliga Adidas  byxor och en vit t-shirt.
Jag tog ut en vit linne som jag la över armen. Sen gick jag och öppnade dörren.
De två männen tänkte fråga vad jag ville men jag visa armen före dem hann.

"Jag rakade mig" sa jag med min oskyldiga änglar röst.
"Jag ska hämta första hjälp lådan" sa en av dem och gick.
Den andra mannen granskade min arm.
Jag fick några fejk tårar att falla. Han kollade ledsen på mig.

"Förlåt" sa jag till honom. Han kollade upp och jag knäade honom mellan benen, han ramla på alla fyra. Jag tog upp en vas och krossade den på hans huvud. Han föll. Stackars man.

Jag stängde dörren och sprang ut snabbt. Den andra mannen tog vänster så jag tog höger.
Korridoren var tomt. Det fanns massor av dörrar här och där.
Korridoren blev mörkare och mörkare. Jag hörde folk skrika men det var bara en liten ljud pågrund av de tjocka metalldörrarna.
OMGOMGOMG. Vad är dehär för plats?! Det kan vara en tortyr plats. Jag sköt bort tanken lika snabbt.

En av metall dörrarna var öppna. Jag kollade in försiktigt. Det var inte så ljust men inte heller mörkt.

Där var Eliah? Jag gick in i dörröppningen och såg Eliah och Austins ryggar framför mig. Rummet luktade ruttet.

Holy shit, det här är en tortyr rum. Det var fett obviously. Det fanns massa bord på sidorna. Dem var fulla med knivar, saxar, verktyg och allt möjligt.
Det såg exakt ut som rummen i filmen hostage. Det fanns blod på väggarna, borden och golvet. Jag fick kalla kårar och kände mig spyfärdig.

"Snälla" sa en man framför Eliah och Austin.
Han hade ögonbindel och var väl fast på stolen. Det var mannen som jag såg på festen. Men den här gången var han inte fast med rep utan stolen hade egen spänne.

Eliah tog upp en liten kniv och mannens pekfinger hamna på golvet.
Jag kunde inte andas. Tårarna forsade ner men Eliah och Austin märkte mig inte. Mannens skrik nådde mina öron.
Jag höll fast mig med dörren och väggen för att inte ramla.

Mannen skakade lika mycket som mig. Eliah och Austin märkte fortfarande inte mig.
"Okej" sa mannen skakandes.
"T-t-transporten gick till e-en man s-som heter Edwin West. H-han blev skickad av e-en man som heter Isak..d-dem gav m-mig pengar för a-att inte prata. D-de hotade mig m-med min familj om jag p-pratade.
"Vem dödade Alex?" Frågade Eliah.
"E-Edwin" mannen grät nu.
"S-snälla, döda mig in-inte, min fru och mina små b-barn väntar p-på mig hemma" sa mannen bedjande.

Jag ville hjälpa honom men mina ben funkade inte, min kropp funkade inte.

Eliah lämnade den lilla kniven och...han tog en större?!??!
Plötsligt tog han in den stora kniven i mannens mage. Inte i mitten utan nere. Sen drog han upp den som en dragkedja. Mannen skrek. Blod forsade ut.
Jag skakade och skakade. Jag kunde inte andas.

Mina ben vek sig och jag föll på den blodiga betonggolvet med en duns.
Jag kollade tomt framför mig.
"Heyden?" Sa Austin oroligt.
Jag skakade som in i helvetet. Han hade en familj. Han hade en fru. Han hade barn. Dem väntade på honom hemma. Han skulle aldrig åka hem. Det var mitt fel. Allt är mitt fel. Jag borde ha hjälpt honom. Det är mitt fel att hans barn kommer växa upp utan en pappa. Jag kunde rädda honom.

"Heyden?" Sa Austin igen och kom fram några steg.
Han satte sig på huk nära mig och ville krama mig. Jag kollade upp.
"RÖR MIG INTE" skrek jag. Austin tog ner sina händer och kollade ner på blodet jag satt i. Jag kollade på Eliah. Han kollade på mig med skam i blicken. Han såg lite gråtfärdig ut.

Tårarna ran, jag skakade och kunde inte andas.
"Heyden försök att andas" sa Austin oroandes .

Jaså dem jobbar med sånna här saker? Min mamma jobbade här!
Dem tänker tvinga mig att jobba här!
Varför, varför kan jag inte ha en fucking normal liv?! Varför kan jag inte som en normal tonåring vakna upp, äta frukost med mina föräldrar, gå till skolan, hänga med mina kompisar och bara leva?
Varför lämna mina föräldrar mig? Varför hämtade min mamma mig till den här hemska världen. Varför? Varför? Varför?
Jag orkar inte mer! Jag kan inte!!!

Jag kolla upp på Eliah. Synen var suddig pågrund av alla tårar.
"HAN HADE EN FAMILJ, HAN HADE SMÅBARN!!!" Skrek jag.
Eliah svalde och kollade ledsen på mig.
En kort skratt lämnade min mun.
"Så ni vill att jag ska jobba här? NI VILL ATT JAG SKA TORTERA MÄNNISKOR!!!" Skrek jag. Jag grät mer om det ens är möjligt.
Dem svarade mig inte.

Jag önskar att Jason hade dödat mig.

Jag svalde och andades. Jag var rädd för det jag skulle göra. Jävligt rädd.

Innan Austin och Eliah hann blinka, reste jag mig upp, tog en stor kökskniv som hade torkat blod på sig och stoppade den i magen. Om inte dem tänkte döda mig så kan jag göra det själv!
Det gjorde ont. Det sved. Mitt blod var varmt mot huden.
"HEYDEN" skrek Eliah och Austin.
Jag föll och det blev svart.