Breathe

Kapitel 27

Nästa dag:-

Heydens pov:-

Jag låg på min säng. Jag kunde inte sova inatt och nu är det typ morgon.
Jag kollade åt vänster på Aron som sov på en stol bredvid sängen. Han var lutad bakåt med armarna i kors och slutna ögon. Jag försökte i en halvtimme igår att berätta för honom att jag mådde bra och att han kan gå men han är envis af. Han lämnade mig inte i en enda sekund. Bra Heyden! Du stal hans sömn. Jag är problem till allt och alla. Någon hade städat upp spegelbitarna och kastat själva 'ramen' eller vad man säger.

Såren var inte så djupa..några på knäna och några på händerna. Det gjorde inte ont. Mitt hjärta gjorde ont..
Lixom..det är svårt att förklara men det känns som om någon greppar tag om  hjärtat och trycker hårt på den gång på gång. Det känns så när jag tänker på allt. No joke. Jag är seriös. Nu förstår jag vad folk menar när dem säger att dem känner pain efter händelser.

Aron öppnade sina ögon och gäspade. Han såg mig och log.
"Förlåt, för allt" sa jag tyst. Hans ansikte blev allvarligt.
"INGET är ditt fel och jag vill inte höra dig be om ursäkt igen" sa han allvarligt.
Han reste sig upp och stretchade. Jag drog fram en hand för att jag inte orkade resa upp mig själv. Han drog upp mig försiktigt. Såret på mina händer gjorde inte så ont. Jag har varit med om värre saker.

"Aron, gå och duscha. Inget kommer att hända..jag lovar dig" sa jag.
"Nope" sa han och jag suckade.
"Kom igen, jag tänker också duscha" sa jag trött.
"Okej men kom till mig om en halvtimme och LOVA att inte göra något".
"Lovar men ge mig 45 minuter" sa jag. Han höll fram sitt lillfinger.
"Pinky?" Sa Han. Jag skrattade och tog fram mitt lillfinger. Han nickade nöjd och gick. "Älskar dig" sa han före han stängde igen dörren.

Jag stod där en aning chockad. Ingen, exakt INGEN har sagt att dem 'älskar' mig. Älska är något stort, något enormt. Jag log fånigt till mig själv.
Jag gick fram till garderoben, tog fram underkläder, ett par mörkblå/svarta jeans och en svart blus utan axlar. (Hur förklarar man?)

Sen gick jag vidare till badrummet.

〰〰〰

Jag gick till Aron efter att ha torkar håret och sminkat mig enkelt.
Vakten eller mannen följde efter mig men gick därefter.
Jag letade efter den där pling knappen eller vad man kallar den nu. Den var bredvid dörren, stor och synlig. Hur kunde jag ha missat den förra gången?
Jag gick ändå in utan att ringa. Badass u know. Nä.

Jag gick till vardagsrummet och min blick fastnade på matbordet som var full av mat. FOOD IS LIFE! Jag började äta. Det fanns till och med en varm kopp med Lipton te. Dörren öppnades och Aron kom in leendes.
"Hungrig?" Frågade han.
"Ou skulle jag vänta på dig?" Frågade jag. Han skakade på huvudet leendes och satte sig.

〰〰〰

Efter maten:-

"Ska vi gå?" Frågade Aron. Jag kollade på honom frågandes. Han reste sig upp och nickade åt mig att följa efter honom. Vi gick igenom den långa korridoren i tystnad. Han stannade framför en dörr och visade med en gest att jag skulle öppna den. Jag kollade misstänksamt på honom men öppnade dörren iallafall.
Jag gick in och det fanns en liten korridor med typ fyra dörrar på varje sida och ett fönster på slutet av korridoren. Han pekade på den sista dörren i höger.
Seriöst funkar inte hans händer eller vadå?
Jag öppnade den och började skratta. Really man?

Det var en liten rum men inte för liten. Det fanns en svart soffa (platser för två) på högersida och en typ barbänk som var full med vita tallrikar och en helt vanlig vägg.
"Och det här är?" Frågade jag. Han ryckte på axlarna.
"Heaven" svarade han. Jag kollade frågande på honom. Han skrattade, tog upp en tallrik och slängde den mot väggen som en frisby. Jag skrek till men han bara skrattade.
"Är du dum eller? Bitarna kan skada oss" skrek jag. Han skakade på huvudet.
"Mellanrummet mellan väggen och bänken är stort" sa han och gav mig en tallrik. Jag kollade på honom med min 'är du dum?' Blick.
"Kom igen..1 det är roligt och 2 man slappnar av" sa han. Jag tog osäkert emot tallriken. Det här är....dumt. Jag kastade tallriken hårt mot väggen. Why lie? Det kändes awesome.
"Vilken slöseri med pengar och tallrikar" sa jag. Han ryckte på axlarna och kastade ännu en tallrik på väggen.

〰〰〰

Efter att ha kastat våran sorg med tallrikarna, pratat och lärt känna varandra gick vi ut. Aron fyllde en av hålen i mitt hjärta. Idag gjorde han mig verkligen glad. Hans dåliga skämt fick mig att skratta som aldrig någonsin. Hans humör suger..
"Vad finns här inne?" Frågade jag och öppnade en av dörrarna.
"Typ apparater och sånt" sa han och ryckte på axlarna. Jag stängde dörren.
"Vad för apparater?" Frågade jag nyfiket. Egentligen bryr jag mig inte men det är alltid bra att veta saker.
"Typ.. hmm..sån där spårning knappar, spion mikrofoner och typ kamera pennor och sånt skit" sa han. Jag nickade och vi fortsatte att gå.
"Vill du kolla på film?" Frågade Aron glatt. Jag nickade och vi gick till hans vardagsrum. Han satte på teven och hämtade popcorn och chips eller beställde (den kom efter tre minuter). Vi satte på en ny komedi film och började garva vid de första tio minuterna.