Breathe

Kapitel 13

Ljuset väckte mig. Jag suckade djupt. Något jag ofta gör på senaste tiden. Jag önskar att alla mina problem försvann med mina suckar. Livet är som en blandning av the hunger games och ett matteprov. Man försöker överleva dagen medan alla frågorna tar kol på dig. Vi ska inte ens snacka om människorna, dem äter en levande.

Eliah sov med ryggen mot mig. Han andades tungt. Jag kollade på målningen.
Jag är trött. Bara trött. Finns det verkligen något som heter lycka?
Eller är det bara en moment-grej?

Väckarklockan vid Eliah slog. Klockan var 9:00.
"Faaaan" sa Eliah. Istället för att stänga av väckarklockan slängde han den. Asså seriöst slängde han den till andra sidan rummet och väckarklockan gick sönder i hundra bitar. Han är sjuk eller något. Jag ville skratta men hindra mig själv. Han borra huvudet i kudden igen.

〰〰〰

En vecka efter:-

Jag vaknade klockan elva. Eliah höll på med mobilen. Vi har inte snackat alls. Inte en ända ord. Inte bara med honom utan jag har inte pratat med någon förutom mig själv. Jag har sovit hela veckan på ryggen. Den har blivit stel.

Jag plocka ut de två sladdarna ur armen. En var för maten, jag åt inte för att jag hade ingen lust och den andra är för 'toaletten' eller vad det heter.
Sen reste jag mig.

Eliah kolla frågande på mig. Han var påväg att resa sig upp för att hjälpa mig men jag tog upp handen för att visa att jag inte behöver hjälp. Han luta sig tillbaka men hade ögonen på mig. Jag gick utan att halta.
Varför ljuga? Det gjorde ont eller det stickets till lite men jag kunde gå.
Jag gick mot badrummet, gjorde mina behov och borstade tänderna snabbt.
Jag kolla tomt i spegeln. Där var jag..levande. Allt är som förut. Inget kommer att förändras. Jag hade fortfarande på mig samma kläder som förra veckan och håret var fluffigt. ALDRIG har jag känt mig såhär ofräscht.

Jag gick ut. Eliah peka mot dörren vid badrumsdörren vilket var hans walk in closet. Jag gick in, tände lampan och stängde dörren. Damn vilken stor (WIC)
Mina saker var i ena sidan. Jag tog fram en handduk, svarta shorts, en randig svart och grå linne och en ljus jeans skjorta.

(Utan halsbanden och bältet)
Jag gick tillbaka till badrummet, klädde av mig och hoppa in i duschen.
Plåstret var vattentäta..

〰〰〰

Jag tog på mig kläderna, torka håret och gick ut. Jag orkade inte att sminka mig. Eliah satt på soffan påklädd.
"Kom vi går och äter"sa han. Hans röst fick mig att rysa av välbehag.
Jag nicka och vi gick ut. Det kändes som år senast jag gick ut. Jag gick bakom honom. Framme vid 'matsalen' kollade alla på mig. ALLA.
Jag skämdes en aning. Eliah tog tag i min handled och drog mig till bordet Ally och dem satt på. Jag satte mig men han gick till kassan eller vad det va.

Ingen sa något. Det blev en pinsam tystnad.
Han kom tillbaka med två brickor med pannkakor på. Jag tog upp gaffeln och kniven. Kniven. Jag kolla på den. Plötsligt ryckte Eliah den ut ur min hand och la den på sin bricka. Jag kolla på honom. Hans käkar var spända och hans ögon hade mörknats. Jag rulla på ögonen.

Jag peta lite på maten men åt inget.
"Så hur mår du?" Sa Ally.
Jag reste mig upp och gick. HUR JAG MÅR? Vad tror ni? Jag mår skitbra det var därför jag stack en kniv i min fucking mage.
Jag orkar inte med någon. Jag gick snabbare. Från korridor till korridor.
Jag hitta en trapp uppgång. Den kanske leder till taket?
Folk runtomkring mig kollade men jag brydde mig inte utan gick upp för trappan. Jag öppnade dörren och som sagt var jag på taken.
Jag gick till kanten. Kanten var gjord av marmor och var bred. Jag satte mig så att mina ben och rumpa var på marmoren, jag la mina armar på knäna (korsade) och kolla på LA. Utsikten var vacker.

Vinden smekte min kropp. Jag tog en djup andetag, luta huvudet mot mina armar och blundade. En tår föll, två, tre, fyra....Jag är krossad i bitar.
Tårarna föll som regnet. Det känns som om mitt liv är inte mitt. Jag känner mig galen. Jag vill bara dö idag.

"Din mamma brukade komma upp hit när hon mådde dåligt" sa en röst bakom mig. Jag kolla inte bak men visste att det var Nashs röst.
Han satte sig framför mig och jag vände blicken mot honom. Hans ögon lugnade ner mig. Han log mot mig. Jag tvingade på ett leende.
"Hu-hur va min mamma som person?" Fråga jag tveksamt.
Han kolla ut och tänkte en stund innan han svarade.
"Hon var som en ängel. Hennes hjärta var som bomull..hon kunde få vilken människa som helst att gilla henne utan att försöka" han kollade fortfarande ut. Sen vände han blicken mot mig och sa:-
"Hon hade dina bruna glittrande ögon, ja du är ju som en kopia av henne" sa han och log. Jag log jag med.

"Hur visste du att jag var här?" Fråga jag för att bryta tystnaden efter en stund.
"Mina män finns överallt" sa han. Jag nickade.
Han reste sig och vände sig om för att gå.
"Nash?" Sa jag.
Han vände sig om. Jag svalde.
"T-Tack" sa jag. Han log sitt varma leende och gick. Han fick mig faktist på bättre humör. Jag luta huvudet mot mina armar, kolla ut och log dumt utan att veta varför.