Breathe

Kapitel 28

Nästa dag:-

Aron skulle inte vara här idag så jag får klara mig själv. Han skulle komma hem på kvällen. Klockan var säkert fem eller något. Jag hade ritat hela dagen och typ bara stirrat in i taket. Yup roligt.
Jag suckade, reste mig upp och gick fram till dörren. Jag bankade på den några gånger tills jag hörde nyckeln som vred. Dörren öppnades och en av dem där Hulken mannen stoppade in huvud emellan öppningen.
"Vad?" Sa han med hans hårda röst och ansiktsuttryck. Jag tog en steg fram.
"Kan ni hämta en dator eller ipad som jag kan kolla på film med" frågade jag irriterad. Det är inte så roligt att vara inlåst.. No shit.
Han nickade, puttade in mig och stängde dörren hårt. WHHHAT?! Betydde det ja eller nej? Den där jäveln!!!

Jag suckade och gick till badrummet. Jag tvättade ansiktet, borstade håret, gick ut och stängde dörren. Jag vände mig om och där...där..där!! På sängen satt Eric med hans äckliga flin. Jag kollade äcklat på honom och la mina armar i kors. Han reste sig och gick fram till mig med blicken på mina bröst. Jag hade på mig svarta shorts och en Calvin Klein top. Fan vad obehagligt.

Han bara kom närmare och närmare. Jag backade och slog ryggen i den stängda dörren. "Gud, hjälp mig om du finns" bad jag tyst för mig själv.
Hans ansikte var bara några centimeter ifrån min. Han bet sig på läppen och kollade på mina läppar. Han närmade sig mer och mer. Okej det räcker!
Jag knuffade honom hårt bakåt. Han såg inte glad ut..
"Du kommer att ångra dig att du knuffade mig" sa han med spända käkar.

Okokok jag är så jävla trött på att alla killar som 'ser bra ut' eller de flesta har den här självsäkra idiotiska beteendet! Dem tror att de äger oss tjejer!
(Killar ta inte illa upp)

Jag fnös högt. Han kom nära mig igen och höll i mina kinder i hans högra hand hårt. (Vet inte om ni förstår men han typ hade sina fyra fingrar på ena kinden och sitt tumme på högra) jag försökte att dra mig loss men bruh han var stark som fan. Att jag försökte göra motstånd gjorde saken bara värre för han höll mina kinder mycket hårdare.
"Bitch" mumlade han. Enough! Jag knäade honom mellan benen eller försökte iallafall. Det träffade bara ena sidan. Ofc gjorde det ont men inte så JÄVLA ont som jag ville.

Han tog tag i mitt hår och knuffade mig mot sängen. Är det nu det händer? Jag föll baklänges och brast i gråt.Han började flina och satte sig gränsle över mig.
"Rör mig inte ditt jävla äckel" skrek jag. Han höll mina händer hårt, SKIT HÅRT över mitt huvud och började kyssa mig. Jag bet honom hårt på läppen och det började blöda. Han skrek och satte sig upp. Han tog upp sin knytnäve men före han slog mig vred jag lite på mig så att han slog min axel. Det gjorde så jävla hårt. Han skulle säkert ha krossat mitt ansikte om han hade träffat den.

"Hjälp!! Hjälp!!" Skrek jag med sprucken röst. Han bitch slap:ade mig hårt.
"Jävla hora!" Sa han högt. Det blödde inte så mycket från hans läpp men det blödde iallafall. Han drog min topp så ena axelbandet revs sönder. Jag höll toppen hårt så att ena sidan inte skulle gå av. Jag började skaka och såg suddigt pågrund av alla tårar. Jag blundade och väntade på..egentligen vet jag inte. Jag kan inte låta honom göra något men jag kan knappast röra mig med han över mig. Aldrig, ALDRIG har jag känt mig såhär hopplös.
Dörren öppnades och en kille kom in. Jag kollade på honom. Han kanske kunde hjälpa mig? Men han flinade bara.
"Isak!" Sa Eric irriterad. Killens flin blev bredare.
"Jag fick tag på informationen men vi kan gå igenom det när du är klar" sa han och vände sig om. Jävla äckliga människor!!!  Eric kollade roat på mig.
"Jag kan avsluta det en annan gång" sa han och reste sig. Jag backade snabbt bak. Han knäppte sina jeans. Jag hade inte sett honom knäppa upp dem.
Sen böjde han sig mot mig och kysste mig på kinden.
"Ses bejb" sa han flinandes och gick ut. Jag började gråta igen. Vad om, vad om, vad om. Det var allt som snurrade runt i mitt huvud. Vad om han hade våldtagit mig? Vad om den där Isak kom två minuter försent?

"Men du klarade dig" försökte jag lugna mig själv med. Jag som trodde att saker inte kunde bli värre. Varför kunde jag inte slå honom? Jag kan ju slåss!
Varför försökte jag inte lite mer? Bara lite mer! Jag är en sån idiot som inte kunde göra något. JAG LÄT HONOM VINNA FÖRFAN!!!
Jag satte mig argt upp och sprang mot badrummet. Jag låste, klädde av mig och kollade på mig själv i spegeln. Erics blod fanns på min kind. Jag gnuggade bort det överdrivet hårt med handen. Jag hade en blåmärke mellan axeln och nyckel benet och två till på mina handleder. Min kind hade också blivit lite röd.
Jag hoppade in i duschen och försökte glömma bort det som hände men negativ som jag är tänkte jag bara på det. Jag var arg på mig själv för att jag inte kunde göra något. Jag skämdes. Den där jävla Eric ska få!

〰〰〰

Jag gick ut ur badrummet och klädde på mig. Jag tog på mig ett par vita shorts och en svart hoodie som täckte mina blåmärken. Som tur var så hade inte min kind svullnat upp. Jag skulle gå och berätta allt för Aron.
Jag tog en djup andetag och öppnade dörren.

Mannen tog hårt tag i min arm. Det gjorde ont men jag orkade inte göra något.
Vi stannade framför Arons rum. Jag öppnade dörren, gick in och smällde den på mannens ansikte. Han kunde ha hjälpt mig när Eric hade mig.
Alla här är idioter. Jag tror inte för en sekund på att Nash dödade våran föräldrar. Dem här människorna i Alzor är rent sagt evil. Jag är säker på att dem ljuger. Hellre Esplet än Alzor.

Jag hörde röster ifrån teven och gick till hans vardagsrum. Han satt på soffan med mobilen i handen. Jag satte mig vid honom.
"Hej sis" sa han och log mot mig. Dock så log jag inte tillbaka. Han la sin mobil bredvid sig och kollade på mig.
"Vad har hänt?" Sa han. Jag borrade in mina naglar i handen. Säg det!
Jag öppnade munnen men stängde den lika snabbt. Varför är det så svårt?
"Tänk om Nash inte har dödat våran föräldrar? Dem här människorna är elaka och ljuger säk-" sa jag snabbt men blev avbruten.
"Heyden" sa Aron med spända käkar. Okej nu till Eric..
"Men lyssna! Idah" jag blev avbruten igen.
"Fan ge dig och acceptera skitet" sa han och suckade. Men lyssna då!!
"Me-" guess what..han avbröt mig igen.
"Inga men!" Sa han bestämt. Jag muttrade något för mig själv, reste mig och gick ut. Mannen tog tag i min arm och tog mig till 'mitt' rum. Jag hoppade på sängen och suckade. Jag ville skrika allt vad jag kunde..men nä.

Efter ett tags tänkande slog det mig att ord inte kan ändra något. Om jag säger till Aron om vad Eric har gjort så kommer han att bara bli arg på Eric. Eller så kanske han inte bryr sig¿ jag slog bort tanken lika snabbt som den kom.

Fine! Om inte han tänker lyssna på mig så får jag bevisa det för honom men frågan är hur?

〰〰〰

Nytt kapitel för er<3