Breathe

Kapitel 21

Mannen följde mig till Nashs kontor. Sen skuttade han vidare. Eller han skuttade inte men aja. Utan att tveka knackade jag på dörren.
"Kom in" ropade Nash. Jag öppnade dörren och gick nervöst in. Jag vet inte ens varför jag var nervös. Nash rörde inte en enda min. Undrar om han och Mark är släkt? Asså jag vet 'no logik' men deras ansikten är så gott som fast frusen.

"Hej" sa jag och satte mig på den svarta fåtöljen som hade en till svart fåtölj framför sig och en bord i mitten av dem. Fåtöljerna låg framför en lång kontorsbord med massor av papper på sig. Rummet såg ut som vilken kontor som helst.

"Hej och hur kan jag hjälpa till dig då?" sa Nash, tog av sig glasögonen och la dem på bordet.
"Jo..asså..jag" jag tog en djup andetag och fortsatte:-
"Det är så att du har lagt pengar i mitt konto..jag vet inte om jag ens kalla det för pengar för det är ju flera miljoner och det är skumt för asså jag har inte gjort något för att få det och jag tänker INTE jobba här. Jag tänker inte döda folk och jag vill INTE ha dina pengar" fick jag snabbt ut ur mig och slängde med armarna som en fullis. Han bara nickade. Jag kände hur irriterad jag blev.
"Lyssna Heyden" sa han och kolla fundersamt på mig.
"Du behöver inte döda någon, jag, INGEN kommer att tvinga dig göra något du inte vill. Pengarna är dina..vare sig du vill eller inte" sa han lugnt.
Jag drog frustrerad handen igenom mitt hår.
"Jag förstår inte.. För några månader sen var jag vilken tonåring som helst..eller nja kanske inte men på nått sätt var jag det. Iallafall jag vill inte vara inlåst i ett hotell full med kriminaler. Jag vill ha ett normalt framtid, visst jag försökte inte i skolan men jag vill ha en framtid och ni kan inte bara själa det ifrån mig! Jag måste tillbaka till skolan!" Sa jag och suckade.
"Du kan åka tillbaka till skolan om nån månad" sa Nash lugnt.
"Du förstår inte...jag har redan missat skolan! Jag måste tillbaka nu, jag vill inte gå i samma årskurs en till år" sa jag och rättade på ryggen.
"Du kommer inte gå i samma årskurs" sa han.
"Hur?" Frågade jag.
"Till exempel så kan vi säga att du har haft privat lektioner och fixa fram papperna, inget kommer att förändras" sa han. Såklart de här människorna får allt de vill.

"Heyden" sa Nash och lutade sig fram.
"Det räcker med att du bor här och bara visar dig..vi vill dig inget annat..du kan fortsätta leva men det är bara det att du bor här nu" sa han och log sned.
"Varför? Varför vill ni att jag ska vara här?" Sa jag och kolla in i hans ögon.
"Vi är en familj, du är en del av oss och vi bryr oss om dig" sa han. Det värmde mitt hjärta när han sa att vi var en familj men det..bara går inte..

Det är så sjukt konstigt att en främling kidnappar dig och sen säger att vi är en familj. Allt detta verkar så..overkligt. Det hände så plötsligt. Här står jag..
Vilsen..vilsen i den här världen.

Vi satt tysta under nån minut. Jag behövde veta något.
"Varför fick du Eliah och dem att jobba här? Varför gav du inte dem en vanlig uppväxt?" Frågade jag och kolla på honom. Han blev direkt obekväm.
"Det får vi ta en annan gång" sa han och undvek min blick.
"Me.." Sa jag men blev avbruten.
"Ey farfar visst ligger lokale.. Hej Heyden" sa Liam vid dörren. Jag log mot honom. Jaså Nash var Liams farfar?
"Farfar?" Sa jag och kolla emellan Liam och Nash. Dem blev direkt nervösa.
"Ehm ja" sa Nash och kolla ner i skrivbordet.

Rummet omringades av en pinsam tystnad.
"Ehm jag borde gå nu" sa jag och reste mig. Jag gick ut utan att kolla på dem.