Breathe

Kapitel 7

Jag kände mig otroligt yr och hade ont i hela kroppen.
Jag försökte öppna ögonen men ljuset var för starkt så jag stängde dem lika fort. Jag försökte en gång till, öppnade ögonen och blinkade några gånger.
Är jag i himlen? Nä för då så skulle jag inte ha såhär ont. Jag vände huvudet till höger och såg en lång köksbänk en meter ifrån mig. Det fanns massor av sprutor och mediciner på den. Sen insåg jag att jag låg på en sån där säng som finns i sjukhuset. Jag kolla åt vänster och såg dörren vid hörnet. Bredvid dörren fanns det fem  skåp som var gjorda av glas och var fulla med mediciner.
Och där på mitten av den här stora rummet låg det massa gråa soffor runt en vit bord. Och där satt alla. Förutom Eliah. Alla höll på med mobilen medan Ally hade huvudet i händerna och Liam sov.

Jag kolla uppåt på den vita taket. Vad ska dem göra med mig och varför har jag så jävla ont i kroppen? Då slog en tanke mig. Tänk..tänk om killarna har våldtagit mig? Jag fick panik och satte mig upp trots smärtan. Jag kolla på mina kläder och underkläder. Hur fan ska jag veta om de har våldtagit mig?!?
Jag kolla efter blåmärken på mina ärmar.

"Oro dig inte, du har inte blivit våldtagen" sa en röst bakom mig. Eliah.
Jag vände mig om och kolla på honom. Han stod lutad mot en bokhylla.
De andra kolla på mig eller ja förutom Liam som snarkade. Ally kollade medlidande på mig och som att hon hade svikit mig. Jag var jävligt arg på henne. Allt detta var hennes fel! Om inte jag hade gått för att leta efter henne så hade inget av de här hänt.

Jag svalde och reste mig upp. Mina ben vek sig men innan jag hamna på golvet tog någon tag i mig. Austin. Jävlar vad han var snabb.
Jag log mot honom och satte mig på sängkanten.
Austin log tillbaka, gick tillbaka till soffan och satte sig.

Jag vände mig mot Eliah.
"Du kan inte bara kidnappa mig! Polisen kommer att hitta mig" skrek jag.
"Mm säkert" sa Jason och gäspade.
Eliah kom fram till mig..
"Heyden, jag är glad att det inte va någon annan framför mig. De skulle ha tagit längre tid men som tur är så har du ingen familj" han log.
"Mina fosterföräldrar kommer att undra var jag är" sa jag argt.
Eliah tog upp sin mobil eller vänta min mobil och visa mig en meddelande som dem hade skickat.

Heyden:- jag ska flytta hem till en kompis i Texas.. Som tack till att ni tog hand om mig har jag lämnat 1000$ på sängen. Hejdå

Anna:- Okej.

Bara en okej? Hah vad förvänta jag mig? Jag skratta och kolla på Eliah.
"Seriöst? Det är de dummaste jag har sett. För de första finns mina saker där och dem vet att jag aldrig lämnar saker efter mig och för det andra, skolan finns" sa jag.

Eliah skrattade  och sa:-
"För det första, dina saker är här och dina fosterföräldrar bryr sig inte ett skit och för det andra, skolan har vi fixat. Sötnos, du är som bortblåst."
Mitt leende försvann med allt hopp inom mig. Ett meddelande. Anna och Clark är idioter men så dumma kan dem inte vara?
Vad fan skulle de göra med en sjuttonåring tjej?
Och varför är mina saker här?!

"Du vill inte missa det här" viska Carol till Liam som vakna och satte sig upp.
Eliah gick fram till mig. Han stod där framför mig med en ointresserad blick.
"Lyssna du har två alternativ här" sa han och då reste sig Jason upp och stod bakom Eliah med en flin.
Eliah fortsatte..
"Ett, du jobbar för oss här som städerska" Mina ögonbryn for upp till pannan. Städerska. SERIOUSLY?!  Är han dum eller. Jag fnös och då log Eliah.
"Två.." Sa han och drog ut en pistol och granskade den. Sen kolla han upp mot mig och sa:- "du dör"
Jaså!? Så han tänker hota mig med döden?! Fucking asshole jävel!!
Jag vet att han..att alla förväntar sig att jag ska bli en städerska och putsa deras skor bara för att leva men de har fel person framför sig.
Jag dör hellre. Den här livet har ju ändå bara varit smärta så jag går gärna bort .