Breathe

Kapitel 8

Det har gått typ en halvtimme och inget har hänt.
Liam sover..no shit, Ally tänker? Jason håller på med mobilen, Caron och Liz kollar på nån film på daton, Ethan läser några papper, Austin trummar på sina knän och Eliah....skriver eller ritar? Dafuq?
Själv så sjunger jag treat you better av Shawn Mendes i hjärnan ljudlöst och utan att röra på munnen för hundrade gången.

Jag skulle också vilja rita men det sista jag vill är att prata med dem här idioterna. Jag blir alltid lugn av att rita. Jag ritar 99% av min tid men ingen vet om det. Jag är noga med att alltid riva mina bilder så att ingen ser dem. Jag vet inte varför men jag vill behålla det för mig själv, i hjärtat. Rita och läsa är det bästa jag vet.. De får mig att känna att jag är i en annan värld. En fridfull och vacker värld. 

Dörren öppnas av Mark och in kommer två men. Den ena såg ut att vara runt 50-60 års åldern gissar jag. Den andra var kanske 49? Dem har på sig arbetskläder, deras hår är stylat och dem ser ut som riktiga affärsmän. Alla reste sig förutom jag. Ally och Ethan gick från soffan och sa varsågod leendes till männen som satte sig på deras platser nära mig.
Dem andra satte sig ner medan Ally gick och trängde sig vid Liz, Ethan vid Jason och Mark hämta en stol vid bokhyllorna och satte sig vid Austin.

"Jag är Nash" sa den första mannen och sträckte fram sin hand för en hälsning.
Vi hade inte så mycket space emellan oss. Jag fundera i några sekunder men ville inte vara oförskämd så jag tog hans hand och hälsa. Hans hand var varm.
Han hade vitt hår, rynkor lite överallt, bred mun, ljusbruna ögon och tjocka ögonbryn. Han var medellång och fick mitt hjärta att känna sig varm. Det är konstigt. Väldigt konstigt. Han va lite gullig och jag ville krama honom.
Vänta vafan tänker jag på. Stupid me. Man kan ju inte tänka att ens kidnappares chef är gullig men de va inte första gången lixom. Mitt hjärta blir alltid varm när jag ser en gamling för de påminner mig om Lucy.

"Heyden" sa jag utan en leende. Han å andra sidan log mot mig.
"Det här är Adam" sa han och peka på mannen bredvid sig.
Jag log mot honom eller halvlog. Adam såg mindre vänlig och gosig ut.
Han hade mörkbrunt hår, ögon och ögonbryn men de fanns lite vitt här och där. Han var lång och hans läppar synades knappt. Han log mot mig han med.

De andra hade lagt undan sakerna de höll på med och lyssnade.
Mannen eller Nash granska mig noga och sa:-
"Du liknar din mor" det fick mig att hoppa till lite.
"Kände du henne?" Sa jag och höjde ena ögonbrynen.
Han skrattade lite, bara lite sen såg han ledsen ut. Han tänkte lite och sa:-
"Ja, din mor var en god vänn" jag nickade.
Eliah harkla sig lite bredvid mig.
"Det finns mycket du inte vet lilla vän och du ska få svar på dina frågor" sa Nash. Kallade den här gamla gubben just mig för lilla vän?! För det första, jag är inte liten och för det andra, jag är inte hans fucking vän! Jag gjorde inte en min.

"Vart är vi eller var är jag?" sa jag.
"Vi är på hotell Cassias i LA" sa han lugnt.
Jag tror att det är någon dyr VIP hotell men är inte säker.
"Vad vill ni mig?" Var min andra fråga. Nash kollade på Eliah.
"Du såg något du inte borde se så vi tog med dig hit som vi gör med alla som är i din situation, dem jobbar för oss eller blir dödad" sa Eliah.
"Jag tänker inte jobba för er så varför dödar ni mig inte" sa jag frågande. Jag lät dem inte svara utan fortsatte:-
"Varför blev du så arg när du såg halsbandet?" Till Eliah. För den frågan fick kol på mig.

"Jo det är så att.." Sa Nash.
"Så att vad?" Sa jag en aning irriterad.
"Herregud det här är så svårt att förklara" sa Nash suckandes.
"Kolla Heyden din mamma och Eliah och deras föräldrar jobbade för oss under hälften av deras liv" sa Adam.
"Låt oss ta det från början.. För länge sedan fanns det två kusiner,Esplet och Alzor. Alzors mamma hade dött när Alzor var åtta år så Alzor fick bo med sin mammas bror. Alzor och Esplet växte upp med varandra men tydligen hade Alzor vrede i sig. Han klagade på att han inte fick den kärleken som Esplet fick.
Esplets pappa var en man som bara brydde sig om pengar. Han gav mer uppmärksamhet till Esplet än till Alzor. När Alzor växte upp dödade han Esplets föräldrar och snodde pengarna. Han öppnade ett företag. Esplet å andra hand hade lite pengar här och där så han öppnade också en företag. Esplet fick reda på vad Alzor hade gjort och de blev fiender.
De dödade och dödade." Sa Nash. Jag bara kollade frågande på honom.
Vad har jag med detta att göra?
"Esplet var min pappa...och Heyden du och dem andra är en del av oss, era föräldrar jobbade här och var mina högerhänder. Dem alla dödades av Alzors son Erik. Halsbanden är ett tecken på Esplets top män, din mamma hade den.."

Holy shit. Skojar dem med mig eller? Jaha iallafall.

"Okej fin historia men jag måste hem" sa jag leendes.
"Tyvärr" sa Nash. Jag höjde på ena ögonbrynen.
"Vadå tänker ni hålla fast mig här eller?" Sa jag otrevligt.
"Ja, du tillhör oss" sa Nash.
Okej nu är jag arg!
"Jag är ingen föremål, jag går nu hejdå" sa jag och reste mig. Eliah tog tag om min handled innan jag tog ett steg. Jag försökte få honom att släppa den men han var stark.
"Heyden vi har letat efter dig i flera år men vi hittade inget så vi trodde att du var död. Tro inte för en sekund att vi ska tappa bort dig igen!" Sa Nash och reste sig upp med Adam sen gick de ut.

Jag stod bara där. Vadå är jag en gissla nu?!
"Well, välkommen till Esplet" sa Jason flinandes.