Kapitel 26

3.9K 57 7
                                    

Efter min tredje försök av att somna om gav jag upp. Fine! Jag reste mig upp irriterad, gick till badrummet, gjorde det människor gör och kom ut.

 Fine! Jag reste mig upp irriterad, gick till badrummet, gjorde det människor gör och kom ut

¡Ay! Esta imagen no sigue nuestras pautas de contenido. Para continuar la publicación, intente quitarla o subir otra.


          (Vad hon hade på sig)

Jag behöver seriöst tänka även om jag hatar att tänka. Tänka är som att dö.
Jag hoppade ner på sängen och tog upp iPaden. 32% sen måste den laddas med laddaren som jag INTE har. Jag satte på musik och blundade. Ja jag brukar tänka med musik..

〰〰〰

Efter flera låtar spelades låten Dead av Madison Beer.

You could be here, but you're there
You could be anywhere and these days I don't even care no more
You only be showing me love whenever you've had too much
Whatever's been filling your cup, no more

Jag är glad för att.. Ehh egentligen vet jag inte ens vad jag ska vara glad för.
Jag vill vara arg för att min bror och morfar inte fanns för mig under min uppväxt men jag kan inte vara arg för dem trodde att jag var död och det tar kol på mig. Jag vill dra ut min ilska på någon..

Baby, no more showing up when you're not sober
At my front door just to say you're alone tonight
Yeah, tryna fuck me and my mind up
It's a reminder you're a liar and you know I'm right

Så min morfar stal min uppväxt och lycka för att han kände för det?

You say you can't live without me
So why aren't you dead yet?
Why you still breathing?
And you say you can't live without me
Then why aren't you dead yet?
Why do you say that?

Eliah fuckade upp mig och krossade mitt hjärta för skojs skull?

You could be here but you're not, I give whatever you want
But you just take it and run, you run (oh run, run)
And I give you so many shots but you just drinking 'em all
You never give it a thought, oh love (yeah)

Jag var bara trash för Eliah.. Bara en i mängden.

Baby, no more showing up when you're not sober (sober)
At my front door just to say you're alone tonight (alone tonight)
Yeah, tryna fuck me and my mind up
It's a reminder you're a liar and you know I'm right

Tårarna började forsa ner. Jag satte mig upp och drog frustrerad i mitt hår. Jag orkar inte mer. Få det att bli slut! Få allt att bli slut snälla!

You say you can't live without me
So why aren't you dead yet?
Why you still breathing?
And you say you can't live without me
Then why aren't you dead yet?
Why do you say that?

Why, why, why, why?
Why, why, why, why?
Why, why, why, why?
Why aren't you dead yet?

Jag tog upp iPaden och kastade den mot spegeln. Musiken slutade och allt man hörde var spegeln som krossades. Glasbitarna föll ner på golvet. Jag gick fram och kolla på de små spegelbitarna som fanns kvar på spegeln.
Varför är jag inte död? Mitt liv var redan fucked up före hela den här skiten. Jag trodde att det inte kunde bli värre men kolla nu. Det är värre än värst.

Jag föll ihop i en hög på spegelbitarna. Jag kände hur glaset gick igenom min hud och hur blodet kom fram. Men vem bryr sig? Inte jag iallafall.
Jag är TRÖTT ✖️100. Jag började skaka och stor gråta.

Förut hände det här ofta, att jag slog sönder saker, skadade mig och storgrät men det slutade när jag flyttade in hos Clark och Anna. Då bestämde jag mig för att sätta en slut på det allt och slutade bry mig. Jag stängde..låste världen ifrån mig. Just nu har mina murar rasat samman.

Arons pov:-

Jag hade just ätit i matsalen och var påväg mot mina rum så jag kunde duscha. Efter det skulle jag hälsa på Heyden, hon måste äta. Igår lät jag henne vara för att jag tänkte att hon behövde ensam tid för att få in allt.

Jag suckade och gick igenom den tråkiga korridoren när jag såg en av vakterna komma joggandes mot mitt håll. Jag kunde inte hans namn men jag var säker på att det var en av männen som var ansvarig för Heyden.
Han stannade framför mig.
"Heyden.."sa han men mer hann han inte för jag började springa allt vad jag kunde till hennes rum.

Jag vred om låset och gick in. Mitt hjärta krossades av det jag såg..
Heyden skakandes och gråtandes på en massa glasbitar ifrån den krossade spegeln. Jag sprang fram till henne, lyfte upp henne och kramade henne. Hon skakade som om hon var i Antarktiska. Jag shhh:ade henne och pussade hennes hårbotten som luktade vanilj. Jag kände hur hon försiktigt la sina armar runt mig. Jag kände något vasst mot min rygg och Heyden drog tillbaka sina händer snabbt. Jag drog ifrån kramen och kollade på min systers händer. Dem var fulla av glasbitar och blod droppade ner.

"Heyden?" Sa jag lugnt och kramade om henne igen. Min bröstkorg blev blöt sakta sakta av hennes tårar. Hon var en huvud kortare än mig.
Jag kände ångern skölja över mig. Jag borde inte ha berättat allt till henne igår och jag borde inte ha lämnat henne. Inte visste jag att hon var så känslig.

Efter vad som kändes som minuter drog jag ifrån kramen igen.
"Kom, vi måste rengöra såren" sa jag och hon nickade. Vi var påväg att gå men Heyden var påväg att ramla. Jag lyfte upp henne i min famn och gick till doktorn som jobbade här.

Det gjorde verkligen ont i mig att se henne såhär. Hon förtjänar inget av det här och jag lovar och svär på att göra allt i min makt för att göra henne lycklig.

BreatheDonde viven las historias. Descúbrelo ahora