What I Like About You

Kapitel 3

Torsdag 24/3-33

Att förklara för Izabelle att jag har tre bröder och väntar på ett fjärde syskon blev ganska dramatiskt då Ida var med och sköt in onödiga kommentarer då och då. Nu sitter jag på den grova fönsterbrädan i hallfönstret hemma och tittar ut på gatan utanför. Mittemot oss bor en kille i Charlies klass. Han är snygg och håller just nu på att sparka fotboll med sin lillebror. Det ser gulligt ut och jag längtar mer och mer efter ett syskon. Mina är alldeles för nära min ålder.

Jag avbryts i mitt stirrande då min ringsignal startar i fickan. Jag fiskar upp telefonen och tittar på skärmen med Sams namn. Jag drar fingret över skärmen och trycker telefonen mot örat.

"Hej." Säger jag och kollar ut på killen och hans lillebror igen.

"Blir det något imorgon eller?" Rakt på sak, typiskt Sam.

"Jag antar det. Mamma och pappa är och föder barn." Säger jag och studerar killen när han sparkar bollen till sin lillebror som fångar den med händerna så killen ler stort och springer fram och gör high five.

"Ja, det där lät ju jättebra, gumman." Säger Sam och får mig att tänka på vad jag sa. Mamma och pappa föder barn. Det kanske är lite äckligt att de gör det fortfarande, men egentligen är varå föräldrar bara trettiotvå och trettiofyra år gamla.

"Mm." Mumlar jag och vänder snabbt bort blicken när killen på andra sidan gatan möter min blick. Att sitta i ett enormt otonat fönster och glo kanske inte är ett så bra val.

"Skulle din kompis med?" Frågar Sam och jag skakar på huvudet för mig själv medan jag försiktigt vänder tillbaka blicken mot killen som kollar på mig i ögonvrån medan han pratar med sin lillebror. Pinsamt. Jag vill gå men det vore ännu värre.

"Nej, hon är bara tretton." Säger jag och hoppar till lätt när det skramlar till i köket.

"Det är du också." Säger Sam och jag suckar tyst.

"Jag vet." Säger jag med en suck. Jag vill inte följa med egentligen, och jag vill inte beblanda mig med Sam. Han har någon effekt på mig som gör att jag inte kan hålla mig undan.

"Men då kommer jag hem till dig och hämtar dig klockan nio imorgon kväll." Säger Sam och jag suckar igen.

"Jag antar det." Mumlar jag och tittar på killen på andra sidan gatan som precis sparkade in bollen på deras tomt. Lillebrodern springer efter och killen vänder blicken helt mot mig och ler. Jag hinner le tillbaka innan han vänder bort blicken mot sin lillebror som kommer springande tillbaka.

"Vad är problemet?" Frågar Sam i mitt öra och jag dras tillbaka till verkligheten.

"Ingenting." Säger jag och känner hur jag rynkar ihop ögonbrynen. Vad menar han med det?

"Jag hör att det är något. Såhär negativ är du inte ens när vi träffas i skolan." Säger han och jag gapar åt hans ord. Negativ? Jag orkar bara inte prata med honom. Hur kan han ens höra att något är fel?

"Hör du att det är något? Du känner mig knappt." Säger jag med samma ton som jag ofta använder mot mina syskon för att visa att jag är tuffare än de tror.

"Jag känner din sort." Säger han med en klingande ton på ordet sort.

"Jag har ingen sort." Säger jag och rätar på ryggen samtidigt som jag slår ut med armen så den slår i fönsterrutan som, som tur är, inte gör något ljud alls. Men min hand gör ont.