Kapitel 24

3.8K 80 18
                                    

Onsdag 30/3-33

"Elis! Vi är hemma." Elis drar bort armen från mig och reser sig upp medan jag sätter mig rakt i soffan och drar handen genom håret, det hår som han nyss drog sin egen hand genom.

"Elis, vet du vad jag gjorde i sko... lan..?" Den kille som jag ofta ser tillsammans med Elis utanför står nu i dörröppningen. Jag reser mig upp och ler lätt mot honom. Han rynkar ihop ögonbrynen innan han tittar bak. Elis ser på mig och nickar sedan mot köket.

"Har du ätit någonting?" Rösten som jag antar tillhör hans mamma kommer från köket där jag och Elis nu går in. Jag ser henne inne i skafferiet som precis som vårt eget är ett sådant som man går in i.

"Nej." Säger Elis och jag slänger en blick på klockan. Fem.

"Okej, vi ska äta pizza. Wille ville det." Hon vänder sig om och kliver ut ur skafferiet med en tom påse i handen. Hon stänger igen skafferiet innan hon ser upp. Hon stannar mitt i steget och ler mot mig. "Men är det inte Junie?"

Jag ler lätt och nickar. "Jo."

"Jag ser dig rätt så ofta. Jag är Elis mamma, Tyra. Ifall du inte visste det alltså." Säger hon. Jag nickar och hon ler innan hon viker ihop påsen och lägger den i ett av skåpen under diskbänken. "Så ni två har hittat varandra? Jag hörde att det var Felix som fixade med skivkontrakt till killarna, men jag trodde inte att ni skulle bli kompisar så snabbt."

"Mamma..." Säger Elis i en suck. "Jag och Junie träffades innan det där med Felix."

"Jaså." Säger hon och ler innan hon lägger en lista till pizzerian på bordet. "William!" Trippande steg hörs innan den lilla killen kommer in i köket. Han ser på mig med ett litet leende innan han klättrar upp på en stol och tar listan.

"Junie sover här i natt." Säger Elis efter att William sagt att han vill ha Hawaii. Både Tyra och William tittar upp på honom.

"Jaså, det är inte ett vänskapligt förhållande ni har, alltså." Säger Tyra. Jag känner att mina kinder blir något varmare, men Elis räddar mig från att behöva försvara oss.

"Jo. Hon ska bara sova här för att." Säger han menande. Tyra flinar lite, men nickar och puttar sedan listan över bordet.

"Då får du helt enkelt äta med oss också." Säger hon och jag skakar lätt på huvudet.

"Nej tack." Säger jag och ler lite. Elis ser på mig och jag ser undrande tillbaka på honom. "Vadå?"

"Du åt ingenting i skolan heller." Säger han lågt och jag höjer ögonbrynen.

"Spionerar du på mig?" Ett litet leende sprider sig på hans läppar och han skakar på huvudet.

"Jag satt och åt och du kom in i matsalen med Ida och hon nya tjejen och du tog bara en macka." Förklarar han, och jag ser hans granskande blick under leendet. Jag rycker på axlarna och ser sedan på Tyra.

"Du kan dela med William om du vill det. Jag är ganska hungrig, äter du Hawaii?" Jag nickar lätt och ser på William som nu ler stort.

"Är du hon som bor i det där huset mittemot? Hon som alltid sitter i fönstret?" Jag ler mot honom och Elis skrattar bredvid mig.

"Ja, Wille. Det är hon som spionerar på oss när vi spelar fotboll." Säger han. Jag ser på honom och skakar på huvudet.

"Jag spionerar inte på er." Säger jag menande, och ler sedan. Elis ler tillbaka och skakar på huvudet.

"Jag vill ha kebab." Säger han sedan och jag ler mot honom när han tar tag i min handled och drar ut mig i vardagsrummet igen. Han pressar sina läppar snabbt mot mina innan han sätter sig raklång i soffan med fötterna uppkastade. Jag flinar och sätter mig mittmot honom med fötterna på varsin sida om hans lår. Så sitter vi en stund tills hans mamma ropar ut att hon och Wille går och hämtar maten. Så fort dörren har stängts sätter jag mig så jag kommer åt att kittla honom. Han piper till och puttar bak mig i soffan och ser skrämt på mig.

"Vad var det där?" Frågar han förvånat. Jag skrattar och slänger huvudet bakåt på grund av det hysteriska skrattet.

"Du dödar mig." Skrattar jag innan jag sätter mig upp och ser på honom igen. Han lägger armarna i karateposition framför magen medan han ser på mig. Jag flinar och sitter stilla en stund innan jag slänger mig mot honom för att kittla honom igen. Han puttar bak mig igen och slänger sig ner emellan mina ben och kittlar mig tillbaka medan han söker sina läppar till mina. Hans händer stannar liggande på min mage och jag släpper in hans tunga i min mun. Hans händer glider ner till mina lår och han särar ännu mer på mina ben för att kunna lägga sig helt på mig. Han börjar precis som Timmie gjort föregående natt att röra sig över mig och jag stönar till när jag känner hur han växer. Han ligger så hårt pressad emot mig att det känns som att han när som helst ska komma in i mina byxor. Långsamt drar han ut sin tunga ur min mun och stannar sig själv. Jag stönar igen och han ler när han släpper mina läppar och ser på mig.

"Du vet inte hur mycket jag vill ha dig." Säger han menande. Jag ler och skakar på huvudet innan jag puttar bak honom så han ligger på den plats han låg på från början. "Bara du inte var oskuld."

"Det finns bara en sak man kan göra åt det." Säger jag och lägger mig över honom istället. Han ler och drar bort lite hår från mitt ansikte och sätter det bakom mitt öra istället.

"Jag vill inte göra så mot dig." Viskar han. Jag ler och pressar mina läppar mot hans. Han är så söt och oskyldig.

"Men jag kanske vill att du ska göra det för mig." Viskar jag och han ler och smeker försiktigt min kind.

"Jag vet inte om du är redo. Jag har ingen aning." Viskar han. "Du är bara tretton år."

"Ingen av mina kompisar är oskuld." Viskar jag tillbaka. Han ser granskande på mig en kort stund.

"Jag vet. Jag var själv tretton." Viskar han till slut. Jag suckar och trycker mitt ansikte mot hans hals.

"Jag vill att det ska vara du. Jag litar inte tillräckligt mycket på varken Sam eller Timmie." Mumlar jag, osäker på hur han ska reagera över att jag i princip väljer mellan dem.

"Är det mellan oss tre det står?" Frågar han bara tyst och drar handen över mitt hår. Jag nickar lätt och kysser hans hals. "Jag gör det bara om du är hundra procent säker. Du får tänka, hur länge du vill."

"Du är bäst." Viskar jag. "Tack Elis."

-

30/10-14

What I Like About YouWhere stories live. Discover now