What I Like About You

Kapitel 9

Söndag 27/3-33

"Jag vet inte om jag tycker att det känns riktigt bra att lämna er ensamma." Skrattar mamma och tittar på de fans som står på andra sidan gatan från det stora huset där vi är nu. Pappas studio. "Jag menar, du och Collin bråkar, du och Charlie bråkar."

"Det går bra." Säger jag tyst och vänder bort blicken från tjejerna som väntar på att deras idoler ska komma ut eller gå in. "Vi löser det nog." Säger jag till mamma. Hon nickar och tittar mot den stora porten som öppnas och gör pappa och Melodie synliga. Pappa lämnar dörren på glänt och går nerför trappan. Han kysser mamma på läpparna och lägger över Melodie i hennes famn.

"Hon åt inte. Du får fixa det." Säger han menande och mamma ler och nickar lätt. Hon pussar mig på kinden innan hon vänder sig om och börjar gå iväg mot bilen igen. "Bra, kom nu." Säger pappa och puttar mig uppför trappan. Jag suckar åt hans dominerande agerande och går uppför trappan och in genom dörren. Pappa stänger efter oss och drar med mig genom korridorerna.

"Det är faktiskt riktigt duktiga killar, de här som jag signar." Säger han, plötsligt förändrad och mycket gladare och lättsammare. Jag nickar lätt till svar och tittar in genom glasdörren till Teas studio när vi går förbi. Hon står mitt på golvet med sin pappa framför sig. De diskuterar hetsigt någonting med armarna flygande åt alla håll. Vi går förbi och pappa svänger in i en studio som jag inte minns att jag någonsin har varit i. Precis som i alla andra står en soffa i ena hörnet. I den här studion är den blå och i den sitter tre killar varav jag känner igen två. Den ena spänner sig när han möter min blick och den andra ler snett. Jag hade ingen aning om att någon av dem kunde sjunga.

"Elis känner du väl igen. Jag hade inte en aning om att grannen kunde sjunga." Skrattar pappa och sätter sig ner på en stol framför soffan. Jag sneglar på platsen bredvid Elis i soffan, men väljer att ställa mig bakom pappa. "Du kan sätta dig ner, han bits inte. Ni umgicks faktiskt när ni var små. Han kanske bet dig någon gång, men han är ju femton nu." Skrattar pappa. Han är på bra humör idag, det märks på hela hans sätt

"Nej." Mumlar jag, plötsligt inte lika taggad på att vara med pappa idag. "Jag kan stå."

"Gör som du vill." Säger pappa och pekar sedan på nästa kille i soffan. "Det där är Timmie. Han bor också på Värmdö och går i nian i samma skola som du, han också." Den blonda killen höjer handen lite lätt och ler mot mig. Jag besvarar hans leende och han biter sig lätt i läppen där läppiercingen sitter medan pappa pekar vidare.

"Och det där är Samuel. Han går också i din skola." Säger han. Jag nickar lätt och möter Sams blick. Han viker undan den och tittar på pappa istället. Jag antar att han skäms över vad som hände på festen, det är i alla fall anledningen till att jag känner stelhet. "Tillsammans utgör de här tre killarna gruppen SET. Sam, Elis och Timmie. Du kanske har sett deras videor på youtube." Fortsätter pappa. Jag känner direkt hur mina kinder blossar upp smått då det är precis den gruppen som jag och Izabelle älskar. Jag hade aldrig kunnat ana att det var just dessa tre killar som var SET.

Pappa öppnar munnen för att fortsätta, men blir avbruten när hans telefon börjar ringa. Han fiskar upp den ur fickan, rynkar ögonbrynen och reser sig sedan.

"Jag är tillbaka om tio minuter, en kvart." Säger han innan han trycker telefonen mot örat och ger mig en lätt vinkning. "Felix." Säger han och lämnar rummet och stänger dörren efter sig. Försiktigt vänder jag blicken mot killarna som alla tre har blickarna riktade mot mig. Försiktigt sätter jag mig ner på stolen där pappa satt.

"Junie Sandman." Säger Timmie i en retsam ton, med ett flin placerat på sina läppar. "Det är alltså dig som allt snack cirkulerar om, i skolan och på våra bandträffar."

"Nu tycker jag att du ska vara tyst." Mumlar Sam. Jag tittar mot honom och han vänder snabbt bort blicken från mig.

"Själv tycker jag att han kan fortsätta." Säger jag menande, plötsligt både nyfiken och lite irriterad. Sam skakar på huvudet och lutar det sedan mot sin arm som ligger på armstödet av soffan.

"Sam pratar om dig tjugofyra sju. Han pratar om hur han alltid försöker få dig att gilla honom på samma sätt som han gillar dig. Han tjingar dig." Skrattar Timmie. Jag ler lätt och Sam ser osäkert på mig innan han reser sig upp och går fram till mig. Han tar tag i min hand och mumlar ett "vi måste prata" innan han drar med mig till det andra hörnet av rummet. "Jag är jätteledsen för det där som hände i fredags. Jag är ledsen för att jag drog in dig i det där och dränkte dig i sprit, men jag tappade mig själv rätt så snabbt. Collin slog mig och sedan sov jag resten av den kvällen. Jag är ledsen om du fick massor av skit, men de verkar ju inte ha sagt något till din farsa, så hur är det?" Han pratar tyst och jag biter mig lätt i läppen och tittar mot de två killarna som ser med spända blickar på oss. Jag vänder tillbaka blicken mot Sam.

"Det lär väl låta ganska konstigt, men det där var min absolut första kyss och det kändes inte ett dugg bra när Charlie berättade om det igår." Säger jag tyst. Han ser osäkert på mig och jag vänder ner blicken till hans bröst. Han har bara på sig en tunn, vit T-shirt där hans hud syns igenom.

"Förlåt." Viskar han. Jag skakar bara på huvudet och ger honom ett halvhjärtat leende.

"Jag var full och det var du också. Hade det hänt något mer hade det varit en annan sak, men vi kysstes bara och du... Tafsade, tydligen." Mumlar jag i ett försök att undvika att de andra killarna ska höra, särskilt Elis. Sam nickar lätt och lägger sedan armarna om mig och kramar mig hårt.

"Förlåt för allt." Mumlar han mot mitt hår och jag ler  lätt mot hans bröst.

"Det är okej." Mumlar jag tillbaka. Han släpper mig och nickar innan han ger mig en lätt puss på kinden. Därefter tar han tag i min hand igen och drar med mig tillbaka till killarna.

"Även om jag inte har en aning om vad det där var, så känns det som att vi borde oroa oss." Timmie ser på Elis som tittar ner i golvet och nickar lätt. Det är tydligt att han inte tycker om att Sam håller på med mig. Det känns nästan lite som om han vill vara Sam.

-

22/10-14