What I Like About You

Kapitel 45

Måndag 4/4-33

Jag sitter med blicken fundersamt riktad mot Noel och Engla som sitter med blickarna i varandras i en djup konversation angående matchen som de precis spelade. Om det ser gulligt ut vet jag faktiskt inte. Jag vet att det ser ut som att någon av dem kan flyga på den andra vilken sekund som helst. Noel förlorade matchen mot Engla som skrattade i flera minuter innan Noel drog ner henne på golvet och de hamnade där nere. Sittande mittemot varandra i en låg, men till synes djup konversation.

"Vem är han?" Jag sliter blicken från Engla och Noel och ser på Wilma som precis viskat i mitt öra. Jag följer hennes blick som ligger på Timmie som sitter med en speldosa i handen och ett enormt leende på läpparna.

"Han bor här." Viskar jag tillbaka till henne och hon ser undrande på mig. "Vi kan snacka utanför." Hon nickar och vi båda reser oss från soffan och går förbi tv:n bara för att få massvis av anklagelser kastade på oss.

"Stå inte bara där! Flytta på er!" "Jag spelar! Hallå!" "Jag fölorar ju nu!"

Vi går några steg nerför trappan och sätter oss ner. Wilma ser förväntansfullt på mig och jag skrattar kort åt henne innan jag med låg röst börjar förklara situationen.

"Han heter Timmie och han bor här för att han har lite problem hemma eller någonting. Han är väl lite som ett fosterbarn kan man säga. Pappa har tagit över vårdnaden om honom för att han är med i det där bandet som pappa har signat. Jag vet att jag visade dig någon video förut. De är inte så stora eftersom de knappt har börjat spela in, men snart så." Förklarar jag och hon nickar lätt samtidigt som hon drar fingrarna genom tofsen hon har suttit upp sitt hår i.

"Är han singel?" Frågar hon till slut, efter vad som såg ut som en lång stund av fundering. Egentligen är det en svår fråga att svara på. Han är väl singel, men av någon anledning känns det som att han är med mig. Trots att vi varken har pratat på länge eller gjort någonting sexuellt förutom en gång.

"Ja, Timmie är singel." Säger jag till slut, efter en lång stunds funderande. Egentligen kan det ju vara till fördel för mig om han får upp ögonen för någon annan och släpper mig. Hon ler och tittar uppför trappan mot vardagsrummet, och hennes leende försvinner direkt. Jag vänder min blick dit och möter Timmies. Han vinkar lätt med sin hand, till synes för att ge sig tillkänna. Han går förbi oss och springer sedan nerför trappan.

"Det där var ju inte lite pinsamt." Mumlar Wilma och reser sig upp. "Hur som helst ser han väldigt bra ut."

"Jag vet det." Säger jag och reser mig jag också. Hon nickar och går uppför trappan och in i vardagsrummet igen medan jag går nerför trappan, översköljd av en känsla av att Timmie nu kommer vilja prata med mig. Jag kliver in i köket och möts av en stängd dörr in till vardagsrummet och en Timmie med ryggen lutad mot diskbänken.

"Så jag är singel." Säger han med ett litet flin på läpparna. Jag suckar och går fram till honom och sträcker mig mot skåpet med glas i. "Det är ganska skönt att höra i alla fall. Jag vet inte om det någonsin skulle kunna bli någonting mellan dig och mig. Jag bor ju nästan här nu, och du håller på med så många andra killar att jag inte vet vad jag ska göra för att få dig att se på mig som du ser på dem."

"Jag tycker faktiskt om dig. Men det är jobbigt för mig att behöva välja. Blir jag av med en så blir det en mindre och lite lättare." Säger jag menande med blicken fäst i hans innan jag fyller upp glaset med vatten.

"Jag förstår det. Så kan jag ta din kompis då? Hon ser bra ut." Säger han med ett litet flin. Jag ser på honom och jag tycker mig se en liten gnista av glädje i hans ögon när jag möter hans blick. Det lugnar mig lite att känna att han kanske faktiskt kan nöja sig med att släppa mig. "Det kommer bli svårt att försöka glömma bort hur jag känner för dig, men jag måste ju börja någonstans."

"Du kan ta min kompis ifall du inte sårar henne." Säger jag bestämt och dricker upp vattnet. Han nickar lätt och ser ner på mig med tänderna bitandes om läppiercingen igen, det sexigaste han kan göra.

"Att lova att jag inte ska såra henne vet jag inte riktigt. Jag kanske borde få lära känna henne och så, försöka utifrån det. Blir jag och killarna kända vet jag inte riktigt hur det ska gå med flickvänner hit och dit." Säger han fundersamt. Jag nickar lätt och ställer ner glaset i diskhon. Jag vet att han har rätt.

"Jag kan stötta hennes och ditt förhållande om du känner att du vill det. För ärligt talat så vet jag inte om du och jag hade någonting seriöst där. På riktigt, förlåt." Säger jag och han ser lite besviket på mig. "Timmie, kände du verkligen någon kärlek eller var det bara ett sug efter min kropp kanske?" Han biter sig ännu hårdare i läppen innan ett litet flin tar plats på hans läppar.

"När du säger det." Säger han innan han skjuter sig ifrån bänken. "Du har en väldigt fin kropp, och ditt utseende i sig är också väldigt fint. Det var ju bara synd att jag inte fick ta del av den där kroppen innan det blev så här. Men nu ska jag gå och försöka ta del av din kompis kropp i stället. Är hon oskuld?"

"Gud." Mumlar jag, men skakar på huvudet åt hans fråga. Jag tror inte att jag har någon kompis som är oskuld nu. Vi är tretton eller fjorton år gamla, men det finns nog inte någon egentligen som inte har gjort allt det som man egentligen inte får göra i vår ålder.

"Jag lovar att jag ska se till att hon verkligen vill innan det blir någonting mellan oss. Ha det så trevligt nu så ska vi inte behöva störa varandra mer." Han ler mot mig och jag besvarar hans leende. En mindre kille att välja mellan nu.

-

7/12-14