What I Like About You

Kapitel 21

Onsdag 30/3-33

Jag drar upp jeansen ännu en gång och ser på mig själv i spegeln. Jag vet egentligen inte hur jag ser ut. Jag är väl ingenting speciellt? Det är ju lite anledningen till att jag blir upprörd när jag inte får den bekräftelse jag brukar få. Jag är ingenting speciellt. Jag klär mig precis som alla andra, som idag. Svarta jeans och en randig tröja. Jag är ingenting speciellt.

Jag sliter blicken från spegeln och lämnar rummet. Direkt i hallen möter jag Timmie.

"Godmorgon." Ler han och drar handen genom håret innan han springer nerför trappan. Jag följer trött efter och vi går in i köket.

"Godmorgon." Upprepar Timmie till de två killarna vid bordet. De båda ser upp och nickar lätt till svar. Vi är inga morgonmänniskor, varken jag, mina syskon eller mina föräldrar. Timmie sätter sig ner vid bordet och jag sätter mig bredvid honom och ser på frukosten på bordet. Det är mycket bättre när mamma gör frukost på morgonen. Är vi ensamma är det bara smörgås och tråkigt pålägg.

"Ska du inte äta?" Charlie ser på mig och jag skakar på huvudet och lutar mig bakåt på stolen. "Varför?"

"Det ser inte gott ut." Mumlar jag bara kort. Han rycker på axlarna och fortsätter trycka i sig sin egen smörgås.

"Hur sov ni?" Frågar Collin. Han har ögonen på Timmie, så jag antar att det är han som ska svara.

"Sådär. Jag var vaken största delen av natten." Säger han. Jag ser undrande på honom, men han vänder inte blicken mot mig.

"Varför?" Frågar Charlie och ser nyfiket på Timmie. Jag blir glad att jag själv slapp ställa den frågan.

"Jag antar att jag saknar syrran lite." Ler han med en lätt axelryckning. "Och så har jag en tjej i tankarna." Han ser snabbt på mig innan han ser tillbaka på tvillingarna som genast börjar flina. Sådant här gillar de, men kanske inte om de får reda på vilken tjej. Jag förmodar att han menar mig, eftersom han såg på mig när han sa det, men jag kan lika gärna ha fel.

"Vilken tjej?" Frågar Collin nyfiket. Timmie rycker på axlarna och äter på smörgåsen som han hunnit göra i ordning.

"En tjej bara. Det är ingen big deal direkt. Hon lär ju aldrig vilja ha mig. Hon vill egentligen inte ha någon kille alls." Säger han utan att se på mig. Jag känner mig extremt träffad. Tonen i hans röst var absolut inte glad. Han kändes nästan lite arg. Har han övertänkt hela gårdagens situation?

"Alla tjejer vill ha en kille, eller hur?" Jag ser på Collin som ser med höjda ögonbryn på mig. Jag skakar lätt på huvudet och han lägger sitt eget på sned. "Det är väl klart att ni vill?"

"Nej." Säger jag bara kort till svar, rädd att det ska märkas på mig att jag vet att Timmie pratar om mig.

"Jag sa ju det." Säger Timmie och klappar bort smulorna från händerna innan han reser sig upp. "Junie vill inte ha någon kille, och inte tjejen jag vill ha heller."

"Du kanske ska prova lära känna henne lite innan du börjar hålla på med dina kärleksförklaringar. Det kan fungera." Säger jag menande. Han ser bak på mig och lutar sig sedan mot diskbänken.

"Hur fan ska jag kunna prata med henne om hon inte ens släpper in mig? Hon är alltid med andra när jag träffar henne. Det är inte direkt så jag kan dra undan henne och säga, hej, nu ska vi snacka lite och lära känna varandra." Han ser irriterat på mig och jag himlar med ögonen innan jag ser ner i bordet igen. "Hon är inte så lätt att snacka med."

"Då får du väl försöka bestämma en tid med henne då hon kan ha tid för bara dig och ingen annan." Mumlar jag bara kort och börjar titta in i min telefon. Jag känner att diskussionen börjar bli lite för personlig för att hållas inför tvillingarna.

"Jag har inte hennes fucking nummer. Jag kan inte bara gå fram till henne och be om att få umgås med henne." Säger han surt. Jag suckar och reser mig upp från stolen. Jag ser på Collin och Charlie som ser undrande på mig. Jag ser sedan på Timmie som ser besviken och irriterad ut på samma gång.

"Jag ska ge dig ett litet tips." Säger jag. Han himlar med ögonen, men ser sedan undrande på mig. "Alla tjejer gillar killar som vågar visa att de gillar henne, inte bara genom att gå till henne när hon är ensam och försöka få henne att ligga med dig eller hur fan du gör."

"Är du dum? Jag är ju för i helvete inte ute efter att knulla henne." Säger han och tar ett steg ifrån diskbänken mot mig. "Jag vill bara att hon ska vilja vara med mig på riktigt. Inte bara för att hon får höra en jävla snyfthistoria om mig som gör att hon vill visa medlidande genom att hångla med mig."

"Visade hon dig medlidande genom att hångla med dig? Var det så du såg det?" Frågar jag och backar mot hallen.

"Inte fan vet jag. Det är väl det första som kommer upp i mitt huvud, ja. Varför skulle det annars hända direkt efter att jag berättade?" Han ser frustrerat på mig och jag suckar och skakar på huvudet.

"Hon kanske bara tyckte att er första kyss var så extremt bra att hon ville ha mer? Hon kanske blev kär i dig under den där första kyssen. Hon kanske säger att hon inte vill ha någon kille för att hon inte vill såra någon. Hon kanske står inför ett svårt val mellan två olika killar? Vad föreslår du att hon ska göra åt det? Tycker du att hon ska säga nej till den ena killen utan att han har gjort något fel, eller ska hon vänta tills någon gör någonting som kan få henne att ge upp på honom?" Jag vänder mig om och går mot hallen. I trappan hör jag hans röst efter mig.

"Jag tycker att hon ska göra det rätta och välja en, eftersom det antagligen sårar de båda när hon håller på med dem samtidigt." Säger han bakom mig. Jag tittar inte bakåt när jag fortsätter uppför trappan.

"Då får jag väl hälsa dig lycka till med att bli vald före den andra då." Svarar jag innan jag springer sista biten upp och in på mitt rum. Jag tänker inte välja. De båda är ju extremt fina på sina egna sätt.

-

28/10-14