What I Like About You

Kapitel 18

Tisdag 29/3-33

Jag sitter placerad på den hårda stolen på ena sidan skrivbordet medan Collin leker med sin telefon mellan fingrarna på andra sidan. Hans blick är fokuserad på just telefonen medan jag vrider mig obekvämt i stolen i jakt på en skön position. Stolen är så hård att jag just nu skulle kunna göra vad som helst för att få en mjukare plats.

"Som du kanske märker gillar jag verkligen inte Sam. Han är som en fluga, han är varken söt eller bra till något. Han är bara irriterande och töntig. Jag förstår att du vill ha ett eget liv och du vill att vi ska låta dig göra dina val. Men har du verkligen tänkt igenom det här? Gillar du verkligen honom eller gör du det här för att irritera mig och Charlie?" Han tittar upp från telefonen och ser allvarligt på mig. Jag svarar inte, jag vet inte vad jag ska svara. Jag vet inte vad jag gör. Jag antar att jag gillar Sam, i alla fall lite, men jag kanske är med honom lite för att irritera tvillingarna. Jag hade kallat honom för min pojkvän igår ifall jag inte hade varit arg på Collin och Charlie. "Du vet inte vad du ska svara, jag ser det på dig. Du behöver inte svara, jag vill bara att du ska veta varför jag gör som jag gör." Säger Collin och jag ser undrande på honom.

"Du har inte berättat varför du gör som du gör. Jag vet inte ens varför du hatar honom så mycket." Säger jag menande. Han suckar och tar ner fötterna från bordet. Han lutar sig över bordet och ser in i mina ögon.

"Jag gick på dagis med Sam, jag gick och går fortfarande i skola med Sam. Han är den enda av alla mina klasskamrater som jag har varit i samma klass som i hela mitt liv. I fjorton år har jag tvingats stå ut med honom, fjorton jävla år. Det hinner hända massor på fjorton år. Det var han som drog igång allt det här med att prata om dig på det sätt som nu alla gör. Varenda jävla dag hör jag honom säga hur mycket han vill ligga med dig, bara för att irritera mig. Tänk själv, känns det bra att varenda gång Ida ser mig eller Charlie när hon är med dig så ropar hon ut snygging på ingång, jag tycker att det är lika roligt att höra de säga att de vill knulla dig tills du skriker deras namn som du tycker att det är att höra vad dina kompisar tycker om mig och Charlie. Sam kanske har lugnat ner sig lite med det där sedan du började besvara hans känslor, men han kommer fortfarande alltid vara en av dem i mina och Charlies ögon. Hade det varit Elis du höll på med så hade det varit okej, han är inte en av dem som säger sådant, men Sam var den som började, för att retas med mig." Säger han innan han sätter sig rakt igen. Han ser på mig medan jag försöker smälta hans ord. Jag vet att Sam brukar prata om mig, men jag trodde det var han som följde strömmen och inte tvärtom, strömmen följer honom.

"Men..." Försöker jag men finner inga ord. "Men... Han är inte som i skolan när vi är ensamma. Vi låg hemma i hans säng och kollade på Shrek, vi pussades någon gång, men inte så han gick över gränsen direkt." Collin behöver inte veta att jag kände honom mot mitt lår, men han avbröt faktiskt istället för att driva mig till någonting jag absolut inte var redo för.

"Men hur vet du att han inte bara försöker vinna ditt förtroende och direkt när han har fått dig dit han vill så börjar han dryga igen. När han har fått din oskuld så finns ju risken att han lämnar dig och aldrig kommer tillbaka igen." Säger han försiktigt och lägger huvudet på sned. Han verkar faktiskt genuin i det han säger, att han verkligen är rädd att det ska bli så.

"Han kanske inte ens kommer få min oskuld." Suckar jag irriterat. Även om han försöker visa att han bryr sig om mig så drar han alltid upp det sexuella, som att det skulle vara något viktigt att förvalta.

"Vadå? Har du inte kvar den?" Frågar han chockat. Jag suckar igen och drar handen genom håret.

"Jo, men han kanske visar sig vara någon helt annan, då kanske han inte får den. Jag kanske vill vänta tills jag är femton. Han kanske har tappat intresset för mig då." Förklarar jag genom att uttrycka mina faktiska tankar. Jag känner mig inte alls redo, och om Sam vill förhasta det för mig kommer jag inte tolerera det.

"Jag älskar dig så mycket Junie, det är därför jag är såhär. Jag vill att du ska vara glad och att du ska få umgås med vem du vill, men jag tycker verkligen inte om Sam. Kanske om han kunde visa för mig att han inte är som då längre, då kanske jag kan vänja mig vid honom. Jag vet verkligen inte. Jag har svårt med människor och jag dömer dem efter första intrycket. Du har samma problem som mig, jag vet det." Säger han och jag nickar lätt innan jag ser på klockan. Halv fem.

"Jag ska prata med Sam senare, men nu väntar faktiskt Tea på mig." Säger jag. Collin reser sig upp samtidigt som jag och vi går mot dörren.

"Du måste minnas det jag har sagt nu. Du betyder näst mest av allt för mig." Säger han. Jag rynkar ihop ögonbrynen och han flinar. "Jag betyder självklart mest."

"Jo, om jag vore smart så skulle jag ha kommit på det tidigare." Skrattar jag till svar. Han drar armarna om mig och jag känner att han drar in lukten av mitt hår.

"Vi har typ bråkat i tre dagar och jag har saknat dig så fruktansvärt mycket." Suckar han mot mitt hår.

"Jag har faktiskt saknat dig också. Det räcker inte med Charlie. Han behöver dig för att ni ska fungera." Säger jag. Han släpper mig och ser in i mina ögon.

"Jag älskar dig världens bästa Junie." Säger han. Jag ler och ställer mig på tå för att ge honom en puss på kinden.

"Jag älskar dig också världens bästa Collin." Ler jag.

"Nu får du gå till världens bästa Tea så ska jag gå och be om ursäkt till... Jag ska gå och be om ursäkt till Sam." Jag ler åt hur hans ansikte blir stelt efter att han nästan höll på att kalla Sam för världens bästa. Det skulle jag ha filmat.

-

26/10-14