What I Like About You

Kapitel 4

Fredag 25/3-33

Jag slår upp ytterdörren och kliver ut i marsluften. Jag bråkade precis med Collin och gick antagligen över gränsen. Charlie försökte stoppa os, men det slutade i något som skulle kunna liknas vid ett slagsmål. Jag slog Collin, han slog mig, jag slog honom, han slog mig. I slutändan fick Charlie i alla fall bort mig och nu är jag på väg till skolan, ensam, klockan halv åtta på morgonen.

Jag tittar upp i himlen och drar händerna över ansiktet. Hur ska jag lyckas ta mig ut ikväll om jag bråkar med tvillingarna?

"Du." Jag tittar åt höger därifrån jag hörde rösten. Killen på andra sidan gatan springer ikapp mig och saktar ner bredvid mig. Han är ungefär lika lång som Collin och Charlie. Ett och ett halvt huvud längre än mig, nästan två. Jag skäms just nu ännu mer än tidigare.

"Jag såg dig igår." Säger han och jag känner hur mitt ansikte hettar till ännu mer. "Rodnar du?" Han skrattar till när han säger det.

"Nej." Säger jag och lägger handen på min kind. Inte en chans att jag kan dölja det.

"Det gör du visst." Säger han lekfullt och vi båda stannar upp vid busshållplatsen. "Elis heter jag." Säger han och lägger huvudet på sned.

"Junie." Säger jag och han nickar lätt, som att han insåg någonting.

"Du är hon." Säger han och jag tittar oförstående på honom. Jag tvingas nästan kolla upp i himlen för att möta hans blick. "Sams tjej."

"Vi är inte tillsammans." Säger jag snabbt, kanske lite för snabbt, och han backar ett litet steg så jag kan vinkla ner huvudet.

"Han säger väl det?" Frågar han fundersamt och jag rycker på axlarna.

"Jag tror han säger att vi har en grej, men det är inte sant. Det skulle aldrig funka." Säger jag och han ser oförstående på mig. "Collin och Charlie?" Säger jag lite frågande och nickar bort mot våra hus. Han borde veta att vi bor där allihopa.

"Just det. Ni är syskon." Säger han och jag nickar lätt. "Hur gammal är du?"

"Tretton." Säger jag och han biter sig i läppen. En våg av eld går genom min kropp och jag inser att mina kinder sannolikt blir ännu rödare. Han är så snygg, och han pratar med mig.

"Det är bra." Säger han bara kort och vänder bort blicken.

"Vadå?" Frågar jag nyfiket, men han tittar inte tillbaka på mig.

"Nej, men du är ju inte alldeles för ung och du ser bra ut. Men självklart ska Sam ha tjing på dig." Säger han med något som jag liknar vid besvikelse i rösten. Menar han att han tycker att jag är snygg, precis som jag tycker att han är?

"Han har inte tjing på mig." Säger jag hastigt, nästan hasplar ur mig det. Jag blir rädd att verka desperat, men utvecklar mig fort. "Det har aldrig hänt något mellan oss." Säger jag och han vänder ner blicken mot mig igen.

"Aldrig? Inte ens en liten kyss?" Frågar han nyfiket och jag skakar på huvudet. Plötsligt undrar jag om han frågar bara för att försöka slå hål på Sams berättelse för att kanske sprida nya rykten om mig i skolan. Jag blir för ett ögonblick lite rädd, men besvarar ändå frågan.

"Han pussar mig på kinden och kramar mig ibland men inte mer." Säger jag och rycker på axlarna. Han nickar och jag försöker läsa av hans blick, vad avsikten med utfrågningen varit. Han ser ärlig ut, genuint intresserad och inte ute efter att förstöra.

"Kan jag få ditt nummer?" Frågar han plötsligt och drar fram telefonen ur fickan. Förvånad nickar jag och tar emot den och skriver in mitt nummer. "Dina föräldrar är inte hemma, va? Det brukar stå en svart bil utanför er." Räddar han upp situationen, förmodligen för att inte framstå som en stalker.