What I Like About You

Kapitel 44

Måndag 4/4-33

"Engla." Utbrister jag och slänger mig runt hennes hals. "Herregud, du förstår inte hur mycket jag har saknat dig. Vi har inte träffats på jättelänge."

"Jag vet, Junie." Säger hon lika glatt tillbaka och drar sig ur min famn. "Men nu är jag här, och snart kommer Rudbergs."

"Noel är här." Säger Tea och pekar uppför trappan. Englas kinder antar direkt en röd färg och jag flinar mot henne, trots att jag faktiskt inte uppskattar att hon ser så på en person som faktiskt är min kusin. Det är ganska obehagligt att höra henne prata om hur det är att se honom i skolan och hur han ler mot henne när de möter varandra på Ica. Morbror Oliver flyttade med sin familj, Noel alltså, till Lidingö och Engla. Han började i samma skola som henne och nu i efterhand har hon fått känslor för honom. Känslor för min kusin.

"Sluta." Säger Engla generat och ser ner i marken. Det är faktiskt ganska roligt att se henne generad ändå.

"Ska vi kanske gå upp?" Frågar jag. Hon tittar upp och nickar lätt innan hon börjar gå med oss upp till övervåningen. Det smäller i en dörr längre in i korridoren och Charlie och Noel börjar för andra gången gå mot trappan.

"Hej Engla." Säger Noel och jag kan inte låta bli att se på henne. Hon ler lätt mot honom och hennes kinder blir ljust rosa.

"Hej Noel." Säger hon. Han ler och fortsätter se på henne tills han och Charlie svänger ner för trappan.

"Hej Noel." Säger Tea med tillgjord röst och ser på den högröda mörkhåriga tjejen vars namn är Engla Molander.

"Sluta." Gnäller hon och gör sig redo att gå in på mitt rum.

"Stanna." Säger jag och hon vänder sig chockat om. Hon ser förvånat på mig och jag pekar in i övervåningens vardagsrum. Hon suckar och går i stället in där. Jag och Tea följer efter och vi halvlägger oss alla tre smått på varandra i en av de ganska stora sofforna. Jag startar tv:n och vi börjar slötitta på det dåliga programmet.

"Tjena tjejer." Säger Collin från dörren efter en stund. Han slänger sig i den andra soffan och snart kommer både Timmie, Noel och Charlie och slänger sig på hans rygg. Nikko kommer bara sekunder efter inrusande och hamnar överst i högen.

"Vi vill spela." Säger Noel och rullar ner på golvet så Nikko hamnar under honom. De alla fem skrattar innan de sätter sig ordentligt i soffan.

"Vi är hemma." Hör jag pappas röst ropa nerifrån. Jag är fortfarande extremt arg på honom. Han kan inte bestämma så där över mig.

"Seriöst. Vi vill spela." Upprepar Noel. Jag ser irriterat på honom och han ger mig en oskyldig blick. "Är lilla Junie lite sur idag?"

"Skit på dig." Säger jag. Han skrattar och slänger sig ner på golvet framför tv:n för att börja rota i skåpet. "Noel, vi tittar på tv." Säger jag och drar mig upp ur soffan för att slänga mig på hans rygg. Han skrattar hysteriskt medan jag rullar över honom så han ligger på rygg.

"Låt bli." Skrattar han medan jag börjar kittla honom så han skrattar ännu mer. "J-Junie!"

"Junie, kan du komma?" Jag släppar Noel och suckar högt. Det kunde man väl vänta sig.

"Varför?" Ropar jag tillbaka med blicken fortfarande fäst på Noel som försöker frigöra sig helt från mig.

"Kom bara." Ropar han tillbaka. Jag ser på de övriga personerna i rummet som inte alls ser berörda ut. Jag suckar och slår Noel skämtsamt på kinden innan jag reser mig upp från honom och lämnar rummet för att gå nerför trappan. Pappa står inte i hallen som jag tror att han gjorde när han ropade. Inte heller hittar jag honom i köket, så jag fortsätter vidare in i vardagsrummet. Altandörren står öppen, så jag kliver ut och får syn på pappa i full färd med att sätta upp en liten gunga i en av takbjälkarna. Jag tittar på honom en lång stund för att dra ut på tiden och undvika konversationen så länge som möjligt. Om inte annat hinner jag i alla fall mentalt förbereda mig för vad som komma skall.

"Junie." Mumlar han tyst innan han reser sig upp från knäställning och vänder sig om mot mig. "Jaha, där är du." Säger han när han får syn på mig. Jag rör inte en min, utan stirrar bara på honom. Han ler lätt. "Släpp den där fasaden, det är ingen fara." Jag försöker slappna av i ansiktet, men vill ändå inte släppa kontrollen för mycket utifall han ändå bestämmer sig för att säga något jag inte vill höra.

"Vad ville du?" Frågar jag kort, medveten om att han förmodligen inte tycker om den ton jag fortsatt använder.

"Jag ville bara säga att jag funderat och tycker att vi har större problem här i livet än att lägga oss i ditt för minsta lilla du gör." Säger han och jag rynkar på näsan. Det låter inte alls som min pappa. Han går emot mig och lägger handen på min axel innan han plockar upp en hammare från bänken bredvid mig. "Jag tänkte bara meddela att jag är redo att släppa det här om du är det." Jag rör mig till slut och tar ett steg mot honom.

"Betyder det att du inte tänker prata med Elis föräldrar?" Frågar jag tveksamt, medveten om att han förmodligen redan gjort det. Han nickar dock till svar.

"Du vet nog lika väl som jag att det hade varit väldigt likt mig att göra det, men jag inser nu att jag inte behöver göra situationen ännu värre för dig." Förklarar han och jag ler. Han tar ett steg emot mig och drar in mig i en stor, varm pappakram. En av de bästa av de bästa.

-

4/12-14