What I Like About You

Kapitel 34

Lördag 2/4-33

"Junie, jag förstår mig verkligen inte på dig. Du kunde väl berättat för mig att de visste direkt? Varför lät du mig få veta av Sam? Han är så arg på mig nu att jag inte vet ifall det ens är hälsosamt. Du förstår inte hur mycket han skrek på mig innan han fick fram varför han gjorde det. Hade jag vetat att de visste så kunde jag låtsas som att jag inte visste det och berätta själv för dem. Allt hade varit mycket lättare då, förstår du?" Elis tittar besviket på mig innan han drar handen genom håret och sätter sig ner i soffan. Tveksamt sätter jag mig bredvid honom och lägger handen på hans lår.

"Elis, jag förstår att du är arg och ännu argare, men jag hann inte prata med dig. Jag har haft tillräckligt mycket problem med att bli tvingad att prata med Timmie och mina syskon. Att berätta för dig hade bara blivit ytterligare en sak på att göra listan." Säger jag tyst. Han nickar och drar in mig i sin famn. Försiktigt pressar han sina läppar mot mina och jag kysser honom tillbaka.

"Du kunde ha skrivit ett meddelande, ringt. Vad som helst bara jag fick veta att de visste. Bandet glider ifrån varandra mer och mer just nu och det är verkligen inte bra för oss. Jag kommer inte få kontakt med någon av killarna, så jag kommer inte kunna förklara mig heller. Jag visste från början att det var en dålig idé att ha sex med dig. Det sabbade så mycket." Säger han, mer som om han uttrycker sina egna tankar än att prata med mig. Diskret drar jag mig ur hans famn och sätter mig rakt. "Jag säger inte att det är ditt fel, det är det verkligen inte. Allt är mitt fel för att jag inte kunde låta bli att falla för dig. Jag skulle låtit Sam ha dig för sig själv från början, men det blev alldeles för jobbigt."

"Du behöver inte ens försöka. Jag vet att allt är mitt fel för att jag lät er alla hållas. Jag skulle inte låtit någon börja hålla på med mig från början utan bara låtit er vara och slippa kära ner er i mig." Säger jag och drar min ena hand över min arm. Någonting som jag alltid gör innan jag börjar gråta.

"Okej, det är faktiskt lite ditt fel." Jag trodde aldrig att jag skulle höra de orden lämna Elis mun. Snälla Elis med inget hat emot någon. Nu gjorde dem ändå det och det får min blick att glida upp till hans ansikte. Han är så fin egentligen. På något sätt så är han mycket vackrare än både Sam och Timmie. Även om de inte är så lika så är nog Elis den typ jag tycker om. Hans sätt att vara på, snäll och söt, men även hans utseende. Tröjorna som han brukar ha på sig. Mycket färgade tryck till skillnad från Sams helfärgade tröjor och Timmies svarta och vita. Han har mer färg än dem och blir därför lite roligare på något sätt.

"Det där trodde jag aldrig att jag skulle få höra dig säga." Säger jag menande. Han flinar och skrattar sedan ett kort skratt innan han förklarar sig.

"Det är ditt fel att du är så snygg. Eller så kanske det är dina föräldrars fel. Jag vet inte riktigt. Men jag tror att det är mest ditt fel." Säger han. Jag ler lätt och lägger armarna om hans nacke. Jag kramar om honom innan jag kysser honom försiktigt på halsen. Jag känner att han gör detsamma innan vi släpper varandra och ser in i varandras ögon.

"Men det kan bli lite svårt för mig att ändra på det här nu. Ni alla vill väl vara med mig, och helst av allt så skulle nog jag vilja vara med er alla också. Ni är fantastiska på era egna sätt. Jag tycker om dig så mycket på grund av din personlighet. Ditt sätt att alltid visa att du bryr dig. Jag tycker om Sam på grund av hans personlighet också. Han är lite smått rakt på sak. Jag tycker om det också, men så är ju ni allihopa egentligen. Det finns också någonting med Timmie som gör att jag tycker om honom." Säger jag. "Ni är så olika men ändå så lika för mig."

"Jag förstår att det är jobbigt för dig att försöka bestämma dig för vem det är du vill ha. Du behöver inte välja. Jag kommer absolut aldrig att kräva att du ska välja vem av oss du tycker mest om och vill vara med. Jag kommer aldrig att tvinga dig, men jag vill att du ska veta att någon gång så kommer du att tvingas göra ett val. Du har tid på dig att tänka igenom vem du vill ha. Gör det ordentligt." Säger han. Jag nickar och kysser honom på kinden.

"Timmie kom till mig imorse och försökte få mig att bli sams med honom, men jag är verkligen arg på honom för att han berättade om dig och mig för Sam. Jag vet inte ifall Timmie är så bra för mig ändå. Jag menar, han kan vara söt och snäll ibland, men på sista tiden så har han inte visat någonting sådant. Allt han är är just elak mot mig." Säger jag. Det är sant enligt mig. Timmie verkar visa att han tycker om mig på ett väldigt konstigt sätt. "Och Sam är så arg på mig för att jag hade sex med dig. Han berättade så mycket för mig att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra. Jag måste prata med honom, men jag har ingen aning om hur jag ska få honom att prata med mig. Han undvek mig i skolan idag och nu kommer jag tvingas vänta ända till på måndag innan jag kan försöka igen."

"Jag vet att det är jobbigt för dig. Men det är jobbigt för mig också, att lyssna på dig när du har problem med att välja mellan mig och dessa killar. Jag menar, när du berättar om dem på det där sättet så verkar valet ganska självklart för mig. Jag har aldrig gjort någonting som inte visar att jag tycker om dig. Om Sam tyckte om dig mycket skulle han inte undvika dig. Om Timmie tyckte om dig så skulle han inte vara elak." Säger han menande. Jag suckar och ser irriterat på honom. Nu blev han alldeles för självgod.

"Du har inte tänkt på att Timmie kanske gör så för att han tycker om mig och inte vill se mig med andra, och du har inte tänkt på att Sam gör så för att han skäms för att han tror att han inte var tillräckligt bra för mig. För att jag låg med dig och inte med honom." Jag reser mig upp och ser på honom en sista gång. "Jag måste gå nu. Jag ringer dig senare."

"Junie, jag tycker om dig och det är därför jag säger som jag gör. Jag vill inte att du ska vara med dem. Jag vill att du ska vara med mig." Säger han bakom mig.

"Elis, jag vet inte hur jag ska göra. Jag tar det som det kommer." Säger jag innan jag lämnar rummet. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra.

-

14/11-14