she's the man ➳ hov1

3. Svårt att inte stirra

Edens perspektiv

Bussen är i rörelse. Jag har ingen aning egentligen om vart vi är men jag känner att vi åker iallafall. Just nu ligger jag i min lilla sovkupé och tittar runt på min mobil. Egentligen vill jag ju helst spendera tid med killarna då de som sagt är väldigt charmerande MEN jag vill klara av denna utmaningen felfritt. Jag behöver pengarna. 

"Vill du spela?"

Jag tittar upp och ser Ludwig hålla en spelkonsoll i luften. "Visst" säger jag och rycker på axlarna innan jag sedan reser mig upp. Vi sätter oss ner vid sofforna där tv:n finns. 

Jag sitter i soffan mellan Noel och Axel. Min blick försöker hela tiden svepa över mot Noel men jag tvingar mig själv att inte titta åt hans håll. Med en spänd blick biter jag mig löst i läppen. 

"Då kör vi" säger Ludwig och jag andas oroligt ut. Jag har ju kört lite tv-spel förut men det är inte något jag är direkt bra på. Och att faila med denna utmaningen redan nu hade varit väldigt pinsamt måste jag ändå säga. 

"Det är bara ett spel mannen, se inte så nervös ut" säger Dante skrattands. "Jag är inte..nervös, jag gör mig bara redo" säger jag med en axelryckning. 

Vi spelar lite och har alla möjliga konversationer. Jag klarar mig hyfsat bra i spelet och tycker nästan det är lite roligt också. Men plötsligt tar Ludwig upp ett lite, för mig, chockande samtalsämne. 

"Hallå, såg ni Joels syrra?" säger han och tittar runt på oss. Joels syrra. Aka jag? Okej detta kan ju bli intressant att följa denna konversationen. "Ja, hon är så söt ellerhur?" lägger Axel till. 

"Verkligen! Bara det att Joel förmodligen hade dödat oss om vi ens försökte oss på något" säger Dante och tittar lite sorgset ner mot marken för ett ögonblick. 

"Jag tror inte..att Joel hade brytt sig så mycket" säger jag utan att tänka vidare. Alla fyra tittar nu, eller förlåt stirrar nu, rakt mot mig. 

"Känner du henne?" frågar Noel. Hela jag fylls av panik och mina händer svettas mer än någonsin. "Ja, jag dejtar henne" säger jag och när jag väl har sagt de där orden, fylls jag av ännu mer panik. 

Jag sa alltså nyss att jag dejtar mig själv. Hur sorgligt låter inte det?

"Men aw, grattis mannen, hon är en ängel" säger Ludwig och ger mig en high-five. "Vi har aldrig riktigt pratat med henne men hon ser verkligen ut som en ängel" säger Noel. 

Och tänka sig att hon sitter just här..men de har ingen aning om att det är jag. 

"Ja, hon är väldigt snygg" säger jag. Man måste ju ge komplimanger till sig själv om man väl har chansen att göra det. 

"Ja. Men jag har hört att hon är överdrivet tjejig" säger Axel och småskrattar lite. Utan att tänka mig för säger jag "nej" direkt och åter igen tittar alla rakt mot mig. "Alltså, hon är inte så överdrivet tjejig" ändrar jag mig och försöker hålla fokus på spelandet igen. 

Till min stora förvåning lyckas jag döda Axels gubbe i spelet och han stirrar oförstående på skärmen. "Vänta va" säger han och låter munnen vara öppen. "Hur gjorde du ens det? Ingen har slått Axel förut" säger Ludwig och slår till mig på armen. 

Aj.

Det gjorde ont.

Jag håller ett neutralt ansikte trots smärtan. 

"Förresten, hur gammal är du? Du ser ut att vara typ 15" säger Ludwig och jag himlar med ögonen. "Tack, nä men jag är 17" säger jag och killarna nickar. 

***

Noels perspektiv

"Det är någon fel med Albin, något som inte stämmer liksom" säger jag och tittar runt på de andra killarna. Han är i duschen nu så kommer ändå inte höra vad vi pratar om. Vi sitter längst bak i bussen och tittar på en film. 

"Han är säkert bara nervös över att hänga med oss" säger Dante och rycker på axlarna. 

"Nej det är precis som-" börjar jag men blir avbruten av det plötsliga höga ljudet från filmen vi ser. Vi pratar inte något mer om det jag nyss tog upp utan har vårt fokus på filmen istället. 

Men iallafall, det är något som inte stämmer med Albin. 

***

Det är nu natt och hur jag än gör så kan jag inte somna. Förmodligen på grund av att jag inte är van vid att sova i en buss som rör sig hela tiden. Jag är ju van vid att ligga i en säng som står helt stilla på golvet. Jag suckar och tittar på klockan på min mobil. Hon är 02.00 ganska exakt och det är iskallt i bussen. Små, svaga snarkningar hörs lite här och var i bussen och det verkar som att alla de andra sover. 

Så tyst jag bara kan lämnar jag min kupé och går ut mot köksdelen. När jag väl kommer fram till köket ser jag, till min stora förvåning, en Noel utan tröja. Mina ögon blir stora som golfbollar och jag täcker mina ögon med hjälp av mina händer. 

"Shit" mumlar jag. 

"Albin?" 

Noel tittar rakt mot mig. Han står framför kylskåpet som är öppet och jag antar att han ville ha nattmat eller något. "Tjena" pressar jag fram så natural jag bara kan samtidigt som jag fortfarande täcker mina ögon. 

"Du kan öppna dina ögon?" säger han småskrattandeds. 

"Ja, såklart" säger jag och tar bort mina händer innan jag sedan öppnar ögonen. Jag skulle ljuga om jag hade sagt att denna killen inte har bra kropp, för det är en sak som han verkligen har. Jag försöker att inte stirra ner mot hans mage men det är en tuff utmaning kan jag meddela. 

"Så, Albin, varför är du uppe?" frågar Noel och stänger igen kylskåpet. Jag rycker på axlarna och suckar sedan. "Jag kunde inte sova, är ju inte så van vid att sova samtidigt som hela bussen rör på sig du vet" säger jag och han nickar. "Jag var hungrig" säger han sedan och ler mot kylskåpet. 

Jag ler mot honom innan jag sedan så tyst jag bara kan går tillbaka till min sovkupé. Innan jag hunnit krypa ner under täcket igen förstår jag att det är lönlöst. Nu är jag inte ens en smula trött och det kommer bara bli jobbigt att snurra runt och inte kunna sova. Därför går jag istället in till soffdelen av bussen för att leta upp någon film att titta på. 

Jag tar upp kontrollen till TV:n och går in på Netflix där jag sedan sätter på min absoluta favoritfilm, To All The Boys I Loved Before. 

Plötsligt hörs en knackning på dörren in till rummet. Jag, som inte alls var beredd på det, rycker till innan jag sedan harklar mig och sänker rösten. "Vem är det?" frågar jag med den mest manliga rösten jag kan få fram. 

"Noel. Kan jag komma in? Eller är du naken?"

Jag småskrattar lite på grund av hans fråga. "Nej, jag är inte naken" svarar jag och några få sekunder senare kliver även han in i rummet och sätter sig ner med mig i soffan. Han har fortfarande ingen tröja på sig utan det enda han har är ett par gråa mjukisbyxor. 

"Vad tittar vi på?" frågar han. 

"To All The Boys I Loved Before" svarar jag. Han tittar först lite skumt på mig och jag får lite panik. Det är kanske inte den filmen som en kille i min ålder hade valt att sätta på vid den här tiden av dygnet. Han tittar bort från mig och fäster blicken på TV skärmen. 

Vi pratar inte så mycket utan låter filmen vara det ända ljud som hörs. Peruken jag har på mig har börjat klia och då och då stönar jag till av kliandet. Jag försöker att inte göra en sån stor scen av det hela men Noel lägger märke till det direkt. 

"Är du..okej?" frågar han och vänder sig mot mig. "Ja" svarar jag kort och han nickar långsamt. Dock är det någon med hans blick som jag inte riktigt gillar. Jag ser på honom att han känner hur något är fel och verkligen inte stämmer. För min del är det inte så bra med tanke på att jag verkligen vill ha mina pengar när denna månaden är över.