she's the man ➳ hov1

20. Kissingbooth för välgörenhet

Edens perspektiv

Precis som jag och Ludwig bestämde under telefonsamtalet träffades vi direkt efter hans spelning i Stockholm och han tog med mig till en biosalong. Till min stora tur var alla killarna, inklusive alla i deras crew också, antingen på eller bakom scenen så det var fritt fram för mig att byta om inne i bussen. 

Ett par vanliga, blåa jeans och en vit blus blev valet med outfit inför kvällens dejt. Sminket är inget ovanligt utan jag valde att hålla det ganska naturellt. Om Ludwig nu gillar mig så ska han ju gilla mig för den jag är, inte på grund av sminket på mitt ansikte. 

Eftertexterna har precis börjar rulla på bioduken samtidigt som ett brett leende sprider sig över mina läppar. Trots att vi kanske inte har pratat så mycket än så länge under denna dejten, förutom när vi drog hit till bion då, så är jag så himla lycklig. Att få kunna vara mig själv som tjej tillsammans med honom gör mig lycklig, han gör mig lycklig. 

"Såå, ska vi dra ut och käka något eller?" frågar han mig medan vi reser oss upp från de röda biostolarna. Jag nickar glatt på huvudet och tar tag i hans hand medan vi börjar lämna bion. Vid den första kontakten känner jag hur han rycker till lite, han var väl kanske inte beredd på att jag skulle ta tag i hans hand. Jag flätar ihop våra fingrar medan jag sneglar upp mot Ludwig som ler bredare än jag någonsin har sett. 

"Kolla" säger han när vi lämnat salongen och kommer ut till stället man kan köpa biljetter och sådant. "Vadå?" frågar jag och tittar åt de hållet hans finger pekar åt. 

Texten KISSINGBOOTH står med stora bokstäver ovanför ett högt bord och två barstolar. Jag tittar skeptiskt mot det men Ludwig börjar gå dit och i eftersom våra händer sitter ihop blir jag tvungen att följa med. Egentligen vet jag inte om jag gillar att han blev så taggad på det, men det kanske beror på att jag inte förstår riktigt hur det fungerar. 

"Ska vi?" frågar han med ett leende. "Hur fungerar det?" frågar jag, lika skeptiskt som tidigare. Om det nu innebär att någon av oss ska kyssa en främling så tänker jag inte ställa upp, om jag ska kyssa någon så är det ändå Ludwig. "Om vi kysser varandra i tio sekunder så ger vi tio kronor till hemlösa, kysser vi varandra i 25 sekunder ger vi 25 kronor till hemlösa" säger han och jag biter mig lite fundersamt i läppen. 

"Vill du?" frågar han. Jag ser på hans blick att han verkligen verkligen verkligen hoppas på att mitt svar ska bli ett 'ja'. Och jag känner lite att jag inte kan eller vill göra honom ledsen. Ett litet leende spricker upp över mina läppar. 

"Varför inte?" svarar jag med en axelryckning innan jag småskrattar lite. Han tar fram 25 kronor från sin ficka och räcker över till personen som verkar hålla i det. Vi sätter oss på stolarna mittemot varandra och till en början sitter vi bara och stirrar in i varandras ögon. Men när han långsamt börjar luta sig framåt gör jag också det. Efter ett tag möts våra läppar i en kyss och det sprakar till inombords. 

***

Ludwigs perspektiv

Det känns underbart att kyssa henne och jag är så glad att hon sa ja till att gå ut med mig. Hon får mig att känna något som ingen tidigare har fått och det är verkligen något speciellt med henne. Hon verkar verkligen inte vara som alla andra tjejer, utan det är något extra med henne som jag diggar väldigt mycket. Dock är det en sak som jag börjar tänka på under de 25 sekunderna som vår kyss varar.

Det kändes precis som att kyssa Albin?