she's the man ➳ hov1

14. Min största mardröm

"Ludwig snälla, förlåt mig." Mina ögon är rödgråtna och rösten min är sprucken. Den går av på mitten så fort jag försöker säga något, så fort jag försöker förklara för honom hur ledsen jag är över detta och hur mycket jag ångrar det. 

"Du ljög för mig." Säger han med en blick som skär rakt in i min själ och får mitt hjärta att spricka. Det är inte den vanliga, kärleksfulla blicken som han tittar på mig med. 

"Dra, jag vill aldrig se dig mer" säger han innan han vänder sig bort från mig. Tårarna fortsätter att rinna ner längs mina kinder och landar någonstans på marken under mig. "Ludwig snälla." Jag gör ett försök till, kanske kan han lyssna denna gången och ta emot min ursäkt. 

"Nej, dra Albin, eller förlåt jag menar Eden, eller vem fuck du nu är" säger han ilsket innan han sedan börjar gå och lämnar mig ensam utanför turnébussen som stannat där de ska ha sin nästa spelning. De andra killarna har redan dragit så ingen av de vet vad som nyss har hänt. Ingen av de vet om att jag nyss fick mitt hjärta krossat i tusentals bitar. 

Jag spärrar upp mina ögon, andningen är häftig och hela jag är genomsvettig. Det var bara en dröm, tänker jag för mig själv och tittar över mot Ludwig som ligger sovandes alldeles intill mig. Klumpen inuti min mage växer sig större ju mer jag börjar fundera över om jag borde berätta för honom och de andra. Om jag borde avsluta detta dumma vadet och visa mitt riktiga jag. 

Men jag vet inte om jag vågar, för vad händer om de blir arga på mig. Jag kan ju inte riktigt klandra dem, det är trots allt jag som har ljugit för dem i flera veckor nu. Det sista jag vill är att få ett dåligt avslut tillsammans med killarna, de har ju tagit en ganska stor plats i mitt liv nu och det kommer bli svårt att lämna dem.

Dessutom känner jag ju fortfarande samma för Ludwig och på något sätt vill jag förmedla det till honom. Och det måste jag göra genom att berätta sanningen, det finns inget annat sätt att göra det på.