Edens perspektiv
"Kör hårt nu boys" säger jag och klappar till Ludwig lätt på axeln. Jag är nu tillbaka till att vara Albin och mitt manliga jag. Tillbakabytet gick lika smidigt som det första bytet gick så det var väldigt skönt. "Tack bror" säger alla fyra och rusar sedan in på scenen. Skriken i lokalen ekar och de blir högre och högre för varje sekund som går. Deras öppningslåt sätts igång och fansen sjunger med för full hals.
Jag står kvar ett tag vid sidan av scenen och tittar på när de hoppar runt på scenen. Men efter ett tag, när jag blivit trött i mina ben, sätter jag mig på en stol som finns längre bort vid backstageområdet. Jag sätter mig ner med en suck och plockar upp min mobil från min bakficka och börjar scrolla runt lite på de olika sociala medierna jag har. Jag lägger även märke till hur jag fått några missade sms från tre personer.
Louise;
Vart har du varit och vart är du??? jag saknar dig ;(Hilma;
Jag har inte sett dig på flera dagar?? har du försvunnit? är du okej? mår du bra? snälla svaraFredrik;
Jag ser dig ;)Jag tittar förvånat på det sista smset innan jag sedan fort viker upp min blick. Framför mig står, precis som han skrev i messet, Fredrik, min brorsa och de andra i hans lilla gäng. Jag tittar lite skeptiskt mot honom. Förstår inte riktigt vad han och hans gäng gör här. Fine att de är bra vänner med Hov1 boysen men att de inte har sagt åt mig att de skulle komma eller något?
"Vad gör ni här?" frågar jag och lägger mina armar i kors över bröstet. Dock har jag ett litet leende över mina läppar. Det var ändå ett tag sedan jag träffade min brorsa och hans vänner, så det är kul.
"Vi kommer bara för att se hur du har det, och för att se grabbarna live såklart" säger Joel och tar några steg närmre mig. Han lägger sina armar och kramar om mig, jag kramar tillbaka.
"Hur går det för dig nu då?" frågar Victor och flinar mot mig. Jag vet ju mycket väl om att de gärna ser att jag förlorar detta vadet, så han hoppas väl på att jag ska säga åt dem att det inte alls går bra och att det är hur jobbigt som helst. Men det gör jag inte, istället börjar jag le brett mot honom och de andra killarna.
"Det går superbra! Jag har även lyckats byta utseende tillbaka till Eden igen så hon har träffat killarna också" säger jag skrattandes. "Och de har inte märkt något" lägger jag till och ler triumferande mot Victor som inte längre har kvar det lilla flinet på sina läppar. När jag tittar över mot Joel igen ser han inte lika road ut längre han heller. Hans leende är borta och han tittar sammanbitet mot mig.
"Jag diggar inte att du är med dem som dig själv" säger han och suckar lite smått irriterat. Jag rynkar på ögonbrynen. Vad menar han nu?. "Men va? Varför inte? De märker ju ändå inte något" säger jag och tittar menande mot honom. "Jag vill inte att du ska få känslor för dem eller så bara" säger han och jag himlar med ögonen.
"Whatever, dock saknar jag mina vänner väldigt mycket" säger jag när jag plötsligt börjar tänka på messen jag fått från mina allra bästa vänner nyss. "De får vänta Eden, ingen kan få reda på detta" säger Joel.
"Varför?" frågar jag oförstående. Jag känner de väl och vet att jag kan lita på dem till vilket pris som helst så jag förstår inte varför jag inte får säga något till dem. "För att de är tjejer, de kommer få panik om de får reda på att du hänger på en turnébuss tillsammans med Hov1 under en månads tid" säger Oliver och börjar skratta, de andra killarna börjar även de skratta.
Jag suckar åt deras barnsliga beteende, de vet mycket väl att mina vänner inte alls hade freakat ur. Okej kanske lite, de är ändå ganska stora fans av Hov1, men inte så mycket. Och vad spelar det ens för roll egentligen?
"Okejdå, men kan jag skriva att jag är på semester eller något sånt?" frågar jag och tittar runt på killarna. "Såklart" svarar Joel och nickar på huvudet. Jag ler lite lätt mot honom. "Aja, vi tänkte dra och se konserten nu, det är ju inte så ofta vi får se dem" säger Joel och kramar om mig en gång till. Innan han lämnar mig kysser han mig på kinden, en grej han brukar göra när han säger hejdå till mig.
När han och de andra börjar gå bort mot scenen tittar jag upp och ser hur Ludwig tittar rakt mot mig.
Shit.
Han måste ha sett när Joel kysste mig på kinden, och det var inte alls bra. Jag ser på hans ansiktsuttryck att han är en smula chockad och jag tittar storögt mot honom. Detta kommer inte bli bra, hur ska jag kunna cover up hela denna situationen nu då? Han vänder sitt huvud och fortsätter sedan att sjunga.
YOU ARE READING
she's the man ➳ hov1
Fanfiction"Sanning eller konka?" Frågan som startade allt. Jag skulle nu, under fyra veckors tid, klä mig och agera som en kille. Lyckas jag får jag ganska mycket pengar. Egentligen verkar det väl ganska enkelt? Right? Men frågan är om jag kommer misslyckas p...