she's the man ➳ hov1

6. Eden och killarna

Edens perspektiv

"Jag har ringt hit henne nu men jag tänker att jag ska ut och gå en runda så ni kan vara själva med henne" säger jag till de fyra killarna framför mig.

"Men nej, det ska du inte behöva göra ju!" säger Axel men jag nickar på huvudet. "Jo, jag behöver ändå komma ut en runda så det är lugnt" säger jag säkrande till dem. Ludwig tittar skeptiskt på mig till en början men rycker efter ett tag på sina axlar.

"Aja, vi ses då bror" säger han och jag nickar. "Yes, vi ses" säger jag och lämnar rummet. Jag skyndar mig in till turnébussen för att byta om. Det finns en minimalt liten risk för att någon av killarna skulle komma in här mitt under mitt ombyte och då är jag körd men jag hoppas att de håller sig där inne.

Jag tar av mig alla killgrejer och tar på mig mina vanliga kläder som jag brukar ha på mig när jag är den kvinnliga jag. Efter det går jag in till den lilla toaletten på bussen och sminkar mig, också precis som jag brukar när jag är den kvinnliga jag.

"Perfekt" säger jag och ler mot mig själv i spegeln. Det känns så himla skönt att äntligen kunna få vara mig själv under ett tag.

***

"Albin sa att jag skulle in till er, jag träffade honom vid ingången" säger jag och ler mot alla fyra. Till en början sitter alla tysta och tittar storögt mot mig, vilket får mig att bli en smula generad. Jag är inget stort fan av att stå i centrum och ha allas blickar på mig, och speciellt inte när de stirrar sådär mot mig.

"Åh, ja, hej, jag är Noel" säger Noel efter ett tag och tittar sedan över på Axel som ett tecken att han ska fortsätta. "Och jag är Axel" säger han. "och jag är Dante" säger Dante och ler vänligt mot mig. Wow. Han har verkligen ett av världens finaste leenden. Den som tar första platsen för världens finaste leende sitter bredvid honom. Ludwig.

Ludde har fortfarande inte sagt ett ord sedan jag klev in i rummet. Han sitter fortfarande tyst med munnen halvt vidöppen och tittar rakt mot mig. De andra tre släpper blicken mot mig och tittar nu istället mot Ludde. Dante slår till honom hårt på armen för att han ska vakna till. "Ludde? Vakna!" säger han skrattandes och Ludwig skakar på huvudet några gånger.

"Åh..j-ja, ehm, h-hej, jag ä-är Lu-Ludde" stammar han fram vilket får mig att fnissa till. "Och jag är Eden" säger jag tillslut och går sedan fram till ena soffan där Noel sitter och slår mig ner. Nu är allas blickar tillbaka på mig så till en början sitter jag tyst. Jag brukar inte hänga med så himla snygga killar, som tjej då alltså, så jag vet inte hur jag ska agera riktigt.

"Varför gjorde du slut med Albin?" frågar Ludde efter ett tag och tittar nyfiket på mig. "Men Ludde, du behöver ju inte öppna med just den frågan" säger Noel och suckar lite tyst, generad över vad hans bästa vän nyss frågade mig.

Jag tackar alla gudar som finns att Noel sa sådär, annars vet jag inte riktigt vad jag skulle svarat på den frågan. Det är liksom lite jobbigt läge för mig då jag måste komma ihåg precis ALLT jag säger till dem för att de inte ska komma på mig. Kan ju liksom inte svara två helt olika saker när de frågar samma fråga.

"Åh, ja, det är lite personligt mellan oss" säger jag och skrattar lite nervöst.

"Förstår" säger Ludde och nickar långsamt. Jag ler mot honom och han ler tillbaka.

"Kan inte vi hitta på något?" säger Dante plötsligt och vi andra nickar instämmande. "absolut" säger jag och ler. Det är så kul att jag får umgås lite med dem i mitt vanliga jag. "Truth or dare eller?" föreslår Noel men jag tittar ogillande på honom. "Snälla, vad som helst men inte det, det börjar bli lite uttjatat tycker jag" säger jag och lägger mina armar i kors.

"Okejdå, då kör vi 20 frågor till dig" säger Ludde och flinar lite retligt mot mig. "Whatever" säger jag och rycker på axlarna. Detta kan väl inte vara så himla farligt, eller?

"Vad heter du?" frågar Axel och ler brett mot mig, som svar himlar jag med ögonen. "Eden" svarar jag. Min puls börjar öka en aning under 'spelets' gång, varför vet jag inte riktigt. Kanske för att jag inte riktigt vet vad de kommer fråga och jag känner på mig att de kan fråga typ vad som helst. "Favoritfärg?" frågar Axel. "Blå".

"Favoritdjur?" frågar Noel. "Katt".

"Oskuld?" frågar Ludde och allas huvuden skjuts fort åt hans håll. Till en början sitter jag helt stum. Det var precis en sådan typ av fråga som jag halvt väntade mig skulle komma. Dante, som fortfarande sitter bredvid Ludde, slår till honom i bakhuvudet vilket får mig att skratta till. Skrattet blir lite högre än förväntat och jag lägger min hand över munnen direkt efter.

"Du måste inte svara" säger Axel och ler medlidande mot mig men jag rycker på axlarna. "Ja, det är jag" säger jag och tittar mot Ludde, som ler mot mig.

"Där ser ni, hon är inte så boring som bara svarar på easy frågor, man måste ju pressa lite också, annars blir det inte kul" säger han och jag ler brett mot honom.

"Talanger?" frågar Noel och jag vänder mig om mot honom. "Hmm, jag sjunger ibland" säger jag. "Kan du inte sjunga för oss då?" frågar Axel men jag skakar direkt på huvudet. "Herregud nej det gör jag inte".

"Nähe" säger Axel och skrattar till lite.

"Jag tror dessvärre jag måste gå nu" säger jag efter ett tag och reser mig upp från soffan. "Men nej, redan?" säger Noel nedstämt. Jag nickar och suckar sedan. Det var faktiskt kul att hänga med killarna som mig själv. De är så himla härliga och så så så snälla.

"Det var kul att träffa dig" säger Ludde och jag tittar mot honom med ett brett leende på mina läppar.

"Det var kul att träffa er med"