she's the man ➳ hov1

5. Tamponger

Edens perspektiv

Jag är så himla uttråkad. Killarna har fortfarande soundcheck och det enda jag gör är att sitta ner på scengolvet och pilla med mina nagelband. Superkul, right? Jag suckar till innan jag sedan reser mig upp för att utforska arenan lite. 

När jag kommer ner bakom scenen går jag in till deras loge. Där inne ligger några av deras kläder slängda lite här och var. Jag himlar med ögonen under tiden jag tittar runt inne i logen. De har verkligen ingen ordning alls på sina saker, jag förstår verkligen inte hur de klarar av att ha det såhär. Jag får ångest bara minsta lilla pinal ligger fel. 

På en av sofforna ser jag tröjan som Ludwig hade på sig igår. Jag tittar runt omkring mig för att säkerställa att jag är ensam här innan jag sedan går fram till den. Jag tar upp tröjan och luktar på den. Hans doft..är så god. Eller ja, alla killarna luktar så gott men det är något speciellt med Luddes doft. 

"Eh, vad gör du?" 

Jag drar efter andan, släpper tröjan och vänder mig om. "Öh, hej Dante..jag...eh". Jag försöker få fram något men lyckas dessvärre inte. 

"Varför luktar du på Luddes tröja?" frågar han skrattandes. "Jag-"

"Det är lugnt, jag förstår dig, han luktar väldigt bra" säger han och går fram till där jag står. Det är med en lättad suck som jag känner hur hela jag kan slappna av. Jag trodde verkligen inte Dante skulle reagera så som han gjorde när han såg mig lukta på Luddes tröja. Herregud silken tur. 

Plötsligt kommer även de andra tre killarna in i rummet. Både jag och Dante vänder oss om mot dem. "Du..Albin" börjar Ludwig säga medan de går längre in i rummet. Mitt hjärta börjar slå fortare och fortare och en liten ynka tanke om att något är väldigt fel poppar upp i min skalle. 

"Ja?" säger jag och lägger mina armar i kors över bröstet. "Det var inte meningen alls att snoka hos dig eller så, vi gick bara förbi din sovkupé och hittade.." fortsätter han och mina ögon blir större och större. 

"Tamponger?" lägger Noel till och jag biter mig nervöst i läppen. Vad ska jag nu säga. Herregud. Jag borde ha gömt undan de bättre än vad jag gjorde. 

"Ja asså.." börjar jag och kliar mig sedan nervöst i nacken. "Jag brukar få näsblod ganska ofta och då är det bra med tamponger, de fungerar jättebra" säger jag nervöst. Alla fyra killarna tittar på mig som om jag sagt ett skämt. Ludwig och Axel börjar skratta så de kiknar. 

"Men lägg ner grabbar, han har nog en poäng" säger Dante och nickar mot mig. Jag ler lättat mot honom och nickar jag med. "Ni kan ju inte dissa det innan ni har provat" säger jag, denna gången med en mycket mer självsäker röst än tidigare. 

"Absolut" säger Noel och torkar tårarna som börjat rinna. Han har verkligen skrattat så mycket att han började gråta. Herregud. Det var ju inte så kul? Eller? 

"Jag fick ett paket av Eden" säger jag och sätter mig ner i en av sofforna. Ludwig sätter sig ner bredvid mig i soffan och de andra tre hoppar ner i soffan mittemot den vi sitter i. 

"Ni borde träffa henne någon gång, hon är schysst" säger jag med en axelryckning. Noel tittar skumt mot mig. "Är inte hon din flickvän?" frågar han skeptiskt. "Ja? Det finns liksom en bro code som säger att man inte dejtar ens vänners flickvänner?" säger Axel men jag skakar på huvudet. 

"Nej, hon har gjort slut med mig. Hon är fri, en singel lady" säger jag. 

"Men åh, stackarn" säger Axel sympatiskt och de andra tre ler medlidande mot mig. Ludwig klappar till mig på axeln. "Det är tufft men du kommer klara dig" säger han och jag nickar. Jo tack, det kommer jag verkligen. Det är liksom lite svårt att verka deppig om man sagt att man gjort slut med sig själv. För det finns liksom ingen logik alls i det hela. 

"Det är lugnt, men jag vill verkligen att ni träffar henne" säger jag. "Jag tror inte hon kommer tycka om oss helt ärligt, hon är liksom så perfekt och vi är...ganska messy" säger Dante. "Och jag blir fett nervös av att prata med söta tjejer" säger Ludwig. Jag får kämpa rejält mycket med att inte börja rodna. Tekniskt sett är det ju mig de pratar om men det vet inte de om. 

"Jo men jag kan nog ringa hit henne, hon är här och hälsar på några vänner" säger jag och sväljer sedan högt. Jag har ingen aning om hur smart eller korkat detta är egentligen men det antar jag väl att jag kommer få reda på ganska snart.