•troublemaker• (The Fooo-Felix)

Kapitel 9

Fortfarande Felixs perspektiv

När Oscar hade ställt den frågan till mig så blev jag helt stel och kollade bara rakt fram, jag tänker verkligen inte svara på den frågan dels för jag vet inte vad jag ska svara och vill inte att dom ska få reda på det nu, för jag vet inte just mina känslor för vem jag gillar mest och båda är snygga eller... Jag vaknade till när Omar vifta sin hand framför mitt aniskte.

-Ey Felix ska du svara på frågan elller? sa Omar och kollade på mig.

-Ehm nej det tänker jag inte för det rör inte er, sa jag argt emot Omar.

-Men du tog ju sanning och fick den frågan av Oscar så nu måste du ju säga något, sa Ogge och flina.

-Nej jag tänker verkligen INTE säga vad jag tycker om det, för ni har inget med det att göra! sa argt och betonade inte och hoppas dom fattar  nu.

-Okej du behöver inte bli så arg på det, sa Ogge.

Jag gav bara honom en blick och reste mig upp från golvet.

-Vart ska du nu? sa Oscar frågande.

-Jag ska bara på toa, sa jag bara och gick upp för trappan.

När jag kom in till badrummet så ställde jag mig framför spegeln och tittade rakt fram... Vad är det för fel på mig, varför vågar jag knappt erkänna mina känslor och ska bli så arg på allting? tänkte jag tyst för mig själv och snar så kände jag en tår rinna längts min kind men jag torkade snabbt undan den.

-Hallå Felix hur mår du? hörde jag en ljus röst som tillhörde Vilu.

Viloettas perspektiv

När Felix hade gått till toan så satt vi oss alla i soffan så länge och diskutera vilken film vi ska se. Omar ville se skräckfilm men det sa jag nej på en gång för avskyr såna filmer. Men snart så reste jag mig upp för ville veta hur det är med Felix för han verkar konstig i sitt sätt.

-Vart ska du syrran? sa Ogge och flinade emot mig.

-Ska bara hämta min mobil i mitt rum, sa jag och och log.

Jag gick upp för trappan och gick emot badrummsdörren och knackade på den.

-Hallå Felix hur mår du? sa jag.

Det tog en stund innan jag fick ett svar men snart så öppnades dörren och jag såg in i Felix blå/gröna ögon.

-Hur mår du? du verkade lite konstig för en stund sen, sa jag.

-Jag mår bra och det där nere blev bara trött, sa Felix utan att titta på mig.

-Okej men om du vill prata om något så finns jag för det och vill hjälpa dig, sa jag och log.

Då tittade Felix upp mot mig och log sitt underbara leende. Innan jag hann svara så kände jag Felix armar runt mig i en kram. En så mysig kram som bara Felix kan ge och jag vill aldrig släppa han nu och bara stå där i hans armar.

-Men du Vilu vill du göra något på lördag, alltså bara vi två? sa Felix nervöst.

-Det skulle jag verkligen vilja göra, sa jag och log.

Jag kände mig lycklig nu inombords och med Felix känns allting rätt. Men vet inte om det är vänskapkänsla eller om det betyder något mer? Det får jag väl ta reda på lördag när bara vi ska träffas och hitta på något.

SÅ DÄR KOM ÄNTLIGEN KAPITEL 9 UPP OCH FÖRLÅT FÖR ETT TRÅKIGT KAPITEL.. MEN SKA BÄTTRE MIG OCH SKRIVA, SPECIELLT OM FELIX OCH VILOETTA'S TRÄFF;) HEHE

MEN TUSEN TACK FÖR 1,09K LÄSARE! WOW TRODDE ALDRIG JAG SKULLE FÅ SÅ MYCKET.... ÄLSKAR ER ALLA<3