Jag går upp för den förfallna trappan, varje steg jag tar gör så hela trappan knakar. När jag kommer upp möts jag av min föräldrars porträtt, dom ser bekymrade ut.
Försiktikt drar jag mina fingrar över målinigen, när jag väl kommer till det ena hönrnet känner jag ett motstånd. Jag vänder på tavlan och där sitter en lapp, det gamla pappret är mjukt och skört. Tillsistfår jag bort lappen, jag väklar ut pappret det är min pappas gamla handstil. På lappen står det
“Kära Sarah jag visste att du skulle hitta mitt meddelande. När du läser det här är jag och din mor ej vid livet längre. Men vi vill att du ska veta att vi älskar dig väldigkt mycket och sluta aldrig tro på dig själv. Nyckeln och mina meddelande är bara ett hjälpmedel du måste göra en hel del själv också. Så länge du kommer ihåg vem du är kommer allt att gå bra. // Fredrik Shlagenberg din far.”
Jag förstår ingenting men det kvittar. Pojken snodde ju ändå nyckeln ifrån mig. Tavlan är tung men till sist kommer den på plats igen. Jag går långsamt in i mammas gamla rum och sätter mig in sängen. Tröttsamt sjunker jag ner med ansiktet in händerna. Tårarna börjar tränga sig igenom min hårt slutna ögon, efter en stund somnar jag.
YOU ARE READING
Nyckelns hemlighet
FantasyNär du väl har börjat läsa så vill du inte sluta, jag lovar att du kommer ha bilderna kvar på näthinnan när nyckelns hemlighet avslöjas efter att du har vänt den sista sidan. Om du inte tror mig, läs så får du se.
