Nyckelns hemlighet

Skiftnyckeln

Jag vaknar med ett ryck ut av porslins tallrikar slårs mot varandra i klingande toner. Tonerna kommer från köket, Fillten har åkt ner på golvet och det är bara kolsvart aska i den öppnaspisen. Försiktigt reser jag mitt upp ur fotöljen och börjar sakta gå mot köket. ett knarrade ljud kommer från mina fötter när jag går på det trä täckta golvet. När jag väl kommer runt hörnet ser jag Hugo håller på att diska.

-Jag trodde väl att jag hörde något, säger han och vänder sig om. Han lägger den sista tallriken i skåpet och torkar sedan sina händer. Långsamt går jag fram till honom, när vi väl står in till varandra sätter han sin ena hand på min kind och smeker den lätt. Med den andra handen drar han mig närmre honom och om sluter mig i hans famn. Sakta men säkert besvarar jag han kram. Vi står där i några minuter tills tystnaden avbryts av ett knorrande ljud som kommer från min mage.

-Är du hungrig? Frågar han och tittar mig in i mina ögon. Jag nickar mot honom.

-Va bra jag har med mig en macka till dig om du vill ha säger han. Jag nickar mot honom igen innan han ger mig mackan.

Vi går in i vardagsrummet där jag sätter mig i ena fotöljen medans Hugo lägger ved i spisen och tänder sedan på de med en tändsticka. Med en duns sätter han sig ner i den andra fotöljen och tar fram ett likadant skrinn som jag har fått från mina föräldrar. Han räcker skrinet till mig och jag tittar förstumat på honom innan jag tittar ner på skrinet igen. Jag känner försiktigt på locket med den är låst.

-Titta på locket säger han och pekar på hjärtat.

-Nyckeln, säger jag och tittar sedan upp på honom. Han nickar medans han drar sin hand över mitt knä som sticker ut från fillten.Jag tar fram den silverfärgade nyckeln ur min ficka och sticker in den i nyckel hålet.Jag snurrar ett den ett varv tills det hörs ett klick och locket går upp.

-Vi öppnar den tillsammans säger han, ett två tre! Locket går upp men där ligger det bara en skiftnyckel ser ut som fast den ser inte ut som att vara anpassad för en vanlig mutter utan en hjärtformad mutter.

-Är de det här jag har vänntat på efter alla år, en skiftnyckel, skriker han ut.

-Lugna dig, den kanske leder till nåot ingen har sagt att denna gåta är slut eller hur, säger jag lugnande.

-Nä du har rätt, förslåt mig. Han tar tag i min hand och kysser den lätt innan han smeker den gång på gång.

____________________________________________________________

Ledsen att jag inte har skrivit något på länge men jag har haft jätte mycket läxor och nu denna vecka framöver har jag prao så det kommer nog dröja sig lite mer en en vecka innan jag släpper ut ett nytt kapitel.