Nyckelns hemlighet

Ny känsla

-Okej sa han samtidigt som hand tog i min hand och drog mig ut i trädgården.

Det var fint väder och solen vrämde värkligen i detta kalla klimat denna morgon. Luften var fuktig och man kunde höra Dommherens vackra sång när dem flög om kring bland trädtopparna.

-Vad vill du visa mig Hugo?

-Jo det var inte med menningen men jag trodde inte att någon bode i huset och jag bor hos min farbror och mina två kusiner Karin och Katrine. Jag hatar dem, men jag har ingen annan familj att vända mig till så om jag vill ha tak över huvudet så får jag bita ihop. Och sen igår kom jag hit för att se om jag, eller jag vet inte kunde hita något. Men sen när jag märkte att du var här och att du blev sur så fick jag dåligtsamvete, tror jag.

-Ta det lungt Hugo, kom till saken.

-Jo så jag ville lämna tillbaka nyckeln men jag tappade den på vägen här någon stans, sa han samtidigt som han sträckte ut sin hand över trädgården.

-Ajdå men du är säker på att den finns här?

-Ja.

Hans hand var varm men jag kunde känna hur han skakade antagligen inte för att han frös men jag vet inte. Det kurrade högt i min magen och jag la min lediga han över naveln.

-Är du hungrig? Frågade han samtidigt som han tittade på mig.

Det var inte förs en nu som jag såg hans klarblåa ögon som tittade i mina nötbruna. Det var även nu som jag märkte att han var längre än mig, sen hade han inte heller så mycket kött på kroppen. Men han värkar klara sig bra ändå.

-Mmm svarade och sängte mitt huvud mot marken.

-Men har du ingen mat här?

-Nä, jag har inte ätit sen i förrigår.

-Oj men då moste du vara jätte hungrig sa han och kramade min hand lite hårdare.

-Men om du stannar här så kan jag nog få fram lite mat åt oss båda om det är okej, så kommer jag tillbaka om en stund.

-Skulle du vilja göra det för mig, jag kände hur temperaturen steg inom mig. Jag har aldrig haft en sån här känsla förut.

-Jadå min farbror undrar nog också vart jag är, men du måste lova att vara här när jag kommer tillbaka.

-Jag går ingen stans. Han släppte min hand och gick ut ur trädgården, Även fast han har släppt handen kunde jag känna värmen som han utgav. Jag tittade mig om kring och gick sedan in igen för att inte behöva frysa.