Nyckelns hemlighet

Frihet

-Shlagenberg men det är ju Sarahs föräldrar! 

Jag hör ur steg närmar sig bakom mig innan jag känner en kall hand i naken och mina fötter lämnar barken med en knappt decimeter.

-Du får inte prata! Diska nu, skriker Lars på mig innan han släpper mig med en duns.

-Inte förs du berättar vem Shlagenberg var, säger jag emot.

-Din ohyfsade unge, jag hör en hård smäll och att det svider på min kind.

-Vem har uppfostrat dig egentligen en flock med vargar.

-Nä du har om du inte missade den lilla detaljen så dog min föräldrar för 5-6 år sen, så om det skulle ha varit en varg som har uppfostrat mig så är vargen du.

Jag väntade otoligt på nästa smäll men det kom ingen, jag öppnade försiktigt mina ögon och får se att Lars stor som helt förstummad.

-Jag tror jag såg i en sekund din far inom dig gosse, jag saknar honom väldigt mycke. Och jag vill inte göra så här heller jag är bara så...

-Så vad farbror Lars? frågar jag.

-Girig, självisk och desperat så skulle kanske din..

-Min vad...

-Jo din pa...

-Lars var är du korna behöver mjölkas, hör vi ett skrik som kommer utefrån.

-Äh inget, säger han innan han lämnar mig och jag blir ensam igen.

*  *  *  *

Jag torkade den sista talriken och la den sedan på de andra talrikarna i skåpet, jag slänger ner trasan på bänken  innan jag började harkla mig för att roppa ppå Lars. Men jag hinner innanjag ser honom i dörröppningen.

-Så du är klar.

-Ja det är jag, kan jag gå nu? Snälla.

-Visst men om du kommer hem sent och smiter på nätterna och inte hjälper till så kommer det vara konsekvenser, okej?

-Okej tack så mycket, men får jag fråga dig en sak?

-Visst men snabba dig på.

-Jo varför bryr du dig om mig egentligen när du kan låta mig svälta och dö?

-du är det ända jag har kvar från min bror och jag svor att aldrig lämna dig när du väl behövde ett hem och en familj. Men det är en sak jag inte förstår..

-Vadå?

-Jo när du var liten och din far och Stina skulle på fest med herr och fru Shlagenberg skulle jag vakta dig och deras dotter men hon kom aldrig hit och sen på kvällen dog alla fyra och jag antar den lila flickan också. 

-Oj det visste jag inte.

-Nä men nu vet du, så fråga inget mer. Den kalla och hårda rösten var nu tillbaka.

-Wera ge mig nyckeln! Roppar han innan en nyckel flyger igenom fönstret och landar på golvet.

-Så gå nu men kom inte hem försent.

-Okej!

Jag sprang ut från halen och ut genom grinden och sprang mot Sarah för att berätta vad Lars sa.