Nyckelns hemlighet

Jag ger upp

Min blick är som fast klistrad på dörren, sagta glider dörren upp.

Snabbt hoppar jag undan bakom sängen. Det är precis så att jag kan se under sängen två par skor. Två bruna skor börja närmasig bordet. Locket går upp och melodin börja spela. försiktikt tittar jag över säng kanten, med hjälp att komma upp sätter jag min hand på en svag planka så det knackar till. Snabbt går locket igen och personen springer ut.

Kvickt reser jag mig upp och lyfter på locket. Det var det som jag var rädd för, den var borta.

Utan att tänka springer jag ner för trappan och ut i den bevuxna trägården. Gräset är kallt och blöt utan frosten som angrep under natten. Men jag fortsate att springa, jag ser att det var pojken, och han har ramlat en bit framför mig.

Jag började komma ifatt hon men han reser sig upp och börjar springa igen. Jag grabbartag i hanns halsduk men istället för att han stannar tar han av sig halsduken och springer vidare. Jag står kvar och ser han springa över fälten. Sagta börjar jag gå tillbaka, jag ger upp.    

"Jag vet att det var en kort kapitel men jag hade inte så mycket idéer".