The living dead

Kapitel 1.

"Mamma?!"
Hon tyckte att hon hörde fotsteg utanför. Hon sprang ner för trapporna men hennes föräldrar kom inte in genom dörren.
"Pappa?" Viskade hon försiktigt.
"Det är ok, dem är bara sena hem" tänker hon. Även om något fortfarande störde henne. Dem skulle ringa om de var såhär sena. Det har aldrig tagit såhär lång tid förut. De skulle bara ut i skogen på promenad.
En timma gick. Rädsla och oro flög runt Sam. Som vindar, kalla och hemska vinter vindar.
Hon gick och la sig.
"När jag vaknar imorgon kommer de vara hemma" tänkte hon. Hon visste inte om hon trodde eller hoppasödes. Kanske båda...Tillslut slöt sorgen hennes ögon och tårarna vaggade henne till sömn.

Morgonen därpå va huset tyst. Det knarrade i golvet när Sam smög in i sina föräldrars rum. Sängen var tom.. "De gick säkert ut nu på morgonen också" tänkte Sam. Hon tittade ut genom fönstret. In i skogen. Ingen där. Helt öde och tomt på liv.
Vinden slet i träden när Sam gick ifrån fönstret. Men nåntig fick henne att gå tillbaks. Nånting hon såg i fönstret.
Det kom någon! Äntligen! Men...det var inte Sams mamma, eller pappa...Hon flämtade till. Människan som kom var ovanligt blek. Han var blodig och...såg nästan död ut.
Han bara stog där i utkanten av skogen. Med en tom blick vände han om och gick in i skogen igen. Han gick långsamt, och haltade...
"Nu räcker det!" Tänkte Sam. Hon tog sin jacka och satte på sig skorna. Sedan sprang hon! Ut i skogens mörker som snart skulle sluka henne. Trots solens morgonljus var det svart som natten. Även fast lungorna sa emot och hjärtat fortsatte banka jävligt fort så slutade Sam inte att springa. När hon tillslut insåg att hon var vilse såg hon det värsta. En arm, den låg livlös på marken. Avhuggen...den hade Hennes mammas ring på sig...I trädet bredvid hängde en söndersliten jacka. Det var Sams pappas jacka. Hon tittar upp från marken. Mörkret verkar vara mer kusligt än någonsin. Sam har aldrig varit rädd för mörkret, men nu känner hon sig iaktagen. Det dröjde inte länge förrens hon insåg att hon hade rätt. Mannen som hon hade sett tidigare stod längre fram i skogen och bredvid stod massa andra. Lika bleka och såg lika döda ut. Sam sprang vidare. Hon visste inte hur länge hon sprang, men hon stannade inte i en sekund.