Twisted Games

Kapitel ett

Liz omtalade bror Dylan ska komma och bo hos oss över helgen så därför har hon skickat iväg mig till affären för att inskaffa den väl planerade middagen. Hon insisterade på att jag skulle ta med inköpslistan som hon suttit med i timmar för att på så sätt få till den perfekta upplevelsen för sin bror.

Det är ofta hon pratar om honom, brukar säga att han och jag är ganska lika och att det hade varit kul att hitta på något, vi tre. Jag är inte så taggad på den idén. Eller glad att hon jämför mig med honom.

Dylan är VD på ett stort bokförlag och de mindre förlagen, jobbar på ett av dem, ser honom som någon slags gud. Min kontorsgranne, 'aka' skvaller tanten Kevin, har berättat ett och annat om den omtalade kvinnotjusaren Dylan och hans 'spel' med tjejer. Inte så smickrande. Men det är det vanliga, byter tjejer oftare än underkläder och behandlar dem som objekt.

Mina tankar hoppas innerligt att detta 'kalas' duger för rikemannen annars hade det sårat Liz något extremt. Hon har alltid så stora förhoppningar om allt och det krossar henne när det inte blir som planerat. Planering är A och O i hennes värld.

Liz är så engagerad i andras välmående och tycks ta illa vid sig om man inte alltid går runt med ett brett leende på läpparna. Vi krokar lite där, då jag har ett så kallat resting bitchface samt inte har den mest positiva synen på världen vi lever i. Chockerande nog.

Detta har hon pratat mycket om under de tre senaste månaderna vi bott tillsammans. Klagar inte, attityd problem var en av anledningarna till att jag flyttade bort från den lilla byn och kom till den här storstaden. För att få en nystart, bli en bättre version av mig själv. Släppa bitterheten som tagit över mitt liv.

Det är faktiskt skönt med stöd måste jag medge, då jag alltid haft svårt för att släppa in människor. Liz är den första på länge som verkligen brytt sig om mitt välmående och det gör att jag har en ovanlig beskyddande känsla över den gulliga individen. Kan till och med sträcka mig så långt att kalla henne för min vän.

När mina ben tar mig in i affären plockar jag snabbt på mig det som står på den fåniga listan som till och med har ritade blommor på sig i skrikande färger. Jävla Liz. Radio musiken får mig att rynka på näsan då jag är så trött på alla dessa låtar som alltid är på repeat, vill ut härifrån så fort som möjligt.

Bara två kunder före mig i kön, så skönt. Med snabba steg går jag fram till kassan och ska precis börja lasta varorna på rullbandet när någon börjar grymta bakom mig.

"Ursäkta dig?", säger den arga rösten när jag förvånat vänt mig om. Mina ögon möter ett par ilskna blå, det knyter sig i min mage och en svidande känsla tar plats. Av någon anledning har jag lyckats göra en kostyms nisse så pass förbannad att hans knogar vitnar när han kramar hårt om tidningen i sin hand. Vem köper ens tidningar nu för tiden?

"Vad?", får jag ur mig och ger mitt allt för att gömma rädslan i rösten då jag inte vill ge honom tillfredsställelsen av att ha skrämt mig. Hans ögon blickar mig från topp till tå och det ser nästan ut som att han kollar in mig, hans äcklade uttryck avslöjar att han inte är imponerad av det han ser.

"Jag vet att ni kvinnor tror att ni äger världen men nu var det faktiskt så att jag stod före dig så schas.", han ger mig en gest om att jag ska flytta mig men ilskan gör mig trotsig. Tror han att jag är en hund eller? Usch.

"Du stod inte ens i kön.", svarar jag och lägger handen kaxigt på höften och höjer utmanande med ögonbrynen. De blåa ögonen söker sig in i mina och det ser ut som att han skulle kunna attackera vilken sekund som helst. En känsla av att vilja bråka sköljer över mig.