Twisted Games

Kapitel elva

Mina händer söker efter mobilen, då jag funderar på att avslöja kyssen för James, men min uppmärksamhet riktas mot hallen istället. Hör mumlande ljud men min sovrumsdörr är stängd så hör inte vad som sägs på andra änden. Min nyfikenhet tar över min kropp så jag reser mig upp för att se vad som händer. Är den där mannen tillbaka?

Hårt sluter jag mina ögon och hoppas innerligt på att det jag ser är någon form av fylle hallucination.

Dylan står vid ytterdörren med en arg James.

James ser ut som att han inte sovit på ett par dagar, det gör mig en gnutta nöjd. Det blonda håret är i en stor röra. Detta förtjänar han, att plågas efter sitt beteende som kostat mig sömn och inre smärta. Hans mörka ögon hittar efter ett tag mina och de slappnar av en aning.

"James.", får jag ur mig och kollar frågande mot honom. Vad gör han ens här? Brukar oftast vara jag som åker till honom då han fortfarande är väldigt anti att jag flyttat hit.

"Jag har ringt.", han tar ett kliv mot mig med händerna uppe i en fredlig gest. Är han rädd för mig nu också? Kan höra hur Dylan skrockar i bakgrunden och blir irriterad över att han ens är här men väljer skaka av mig det. Kan vara den större personen.

"Kanske inte har svarat för att det är slut.", min ton är kall. Känner hur ilskan börjar komma tillbaka.

"Snälla lyssna på m...", jag avbryter hans patetiska tal genom att skratta. Är så trött på alla dessa ursäkter.

"Du kan gå tillbaka till Jennifer, hon är ju ganska villig. Jag är dock inte intresserad.", försöker låta stark. Det här sveken kan man inte bara gå vidare från. Inte när det händer gång på gång på jävla fucking gång.

"Nikki du kan inte kasta bort allt vi byggt up...", skojar han med mig nu?

"Det var inte jag som knullade någon annan James!", skriker jag och min röst brister en aning. Han måste ut nu. Innan jag faller för hans bullshit ännu en gång. "Bara gå.". Bästa alternativet just nu om han inte vill bråka förstås.

"Ge mig fem minuter.", bönar han och jag kan inte hindra mig själv ifrån att himla med ögonen. Patetisk.

"Hon bad dig gå.", Dylan ställer sig framför James och nu vill jag himla med ögonen ännu en gång. Ska han leka någon slags räddare i nöden? Mannen som försöker provocera mig tjugofyra timmar om dygnet.

"Åh vem fan är du?", svarar James kaxigt tillbaka och blickar Dylan intensivt. Kan inte någon bara ta mig härifrån? Detta är så obekvämt.

"Jag är den som håller henne varm om nätterna.", min kinder blir snabbt röda. Vad fan håller han på med? Just det, drama kåt var det ju. Han tänkte väl inte berätta om kyssen? Måste få bort James härifrån innan det är försent.

"Dylan!", väser jag samtidigt som James försöker smälla till honom i ansiktet. Dylan tar smidigt ett kliv bakåt med ett snett flin på läpparna. James vacklar till men lyckas återfinna balansen och hindra fallet.

Med tanke på vad jag just bevittnat, Dylan över den där mannen, vill nog inte James bli nästa offer.

James höjer sin knytnäve återigen men hinner snabbt emellan dem. Jag vänder mig mot James och drar ner hans arm. Den välkända doften av hans parfym åker genom mina näsborrar, som jag saknat den. Fan.

"James kom.", säger jag och försöker putta ut han i trappuppgången. Smidigt tar jag på mig ett par skor och blickar diskret åt Dylans håll. Han står med händerna i fickorna och ett flin på läpparna.