Twisted Games

Kapitel femton

"En redbull vodka tack!", säger jag bestämt till den stressade bartendern. Han ger mig ett brett leende och vänder sig hastigt om mot den lilla kylen för att ta fram en redbull och påbörja skapandet av min drink.

Detta är en djävulskt dålig ide då jag inte kan hantera kombinationen av energi plus alkohol men orkar inte lägga så mycket tankar på det just nu.

De senaste dagarna hade varit väldigt konstiga, Dylans närvaro påverkade mig, fick kämpa för att hålla mig borta. En del av mig gillade att vara i hans närhet men en annan visste att allt var ett spel från hans sida. Han var för insatt i sitt spelande med tjejer och jag vill inte vara en del av det.

"Vad dricker du?", frågar en man bredvid mig i baren. Har tyckts gå vilse i min egna hjärna då jag inte sett att han befinner sig där. Mina läppar släpper ut ett skratt när jag inser vem det är, killen från Felicias balkong.

"Kanske dags att vi hälsar på riktigt?", ger honom ett leende och jag kan se att han känner igen mig efter en sekunds tänkande.

"Nikki.", sträcker fram handen mot honom.

"Lennie.", svarar han och tar mjukt tag i min hand.

"Redbull vodka till damen.", säger bartendern samtidigt som han ställer drinken framför mig. Jag ger han mitt bankkort och ler tacksamt.

"Är Felicia här?", frågar jag Lennie som ser ganska vilsen ut i jämförelse med alla de här fest fixade människorna. Hade inte orkat bjuda med mig någon utan stack ut själv. Äventyrslysten som jag var.

Lennie har på sig ett par mjukisbyxor och en hoddie precis som sist och verkar inte bry sig det minsta om vad folk tycker om honom. Jag gillar det.

"Ja hon dansar antagligen.", svarar han med ett uttråkat tonfall. Han tar sitt glas med öl mot sina läppar och smuttar lite försiktigt. Nope så här kan vi inte ha det. Det är ingen vin kväll jag är ute efter.

"Skål?", säger jag frågande mot Lennie och sträcker fram mitt glas för att klinga det med hans. Hans mörka ögon ger mig en road blick och han ger mig en snabb nickning och sveper sin öl med mig. Kanske inte det smartaste att klunka en redbull vodka men det är sådant som händer.

"En till.", säger jag och drämmer hårt ner glaset på baren och får en imponerad blick från bartendern. Mitt huvud börjar kännas som en stor röra men jag kan känna hur avslappnad jag genast blir.

"Kill problem?", frågar Lennie intresserat.

"Något i den stilen.", svarar jag och vi sveper ännu en drink tillsammans. Vi hamnar i en djup diskussion om allt och ingenting och jag glömmer sakta men säkert att det finns en värld utanför den här bubblan.

Vi drar ut till dansgolvet som är smockat med folk och vi dansar engagerat till country roads som nu dunkar i högtalarna.

Basen känns enda in i benmärgen och jag älskar det. Min röst är så hög när jag sjunger med till texten att den nästan försvinner. Det svider i halsen men jag vill bara sjunga ut, släppa ut allt och bara vara.

Folkmassan på dansgolvet som består av ett hav med människor har ett lika stort engagemang som oss och det blir en gigantisk grupp dans av det hela. Vi håller om varandras axlar och studsar runt i cirklar.

Rösterna får mina öron att värka men på ett bra sätt, kan inte få nog av det. Känns som att vi alla hör ihop på ett eller annat sätt, nästan sagolikt. Låten tar till slut och applåder fyller hela rummet jag niger efter mitt otroliga framträdande. Kanske borde satsa på en artist karriär? Det kanske är mitt kall i livet.