Twisted Games

Kapitel sex

"Var har ni varit?", ryter Liz när vi går innanför dörren som om hon stått och väntat på oss.

Jag stelnar till lite chockad över hennes förbannade ögon. Hon ställer sig med handen i sidan och väntar tålmodigt på att vi ska ge henne en jävligt bra anledning antar jag. Hennes fot trampar väntande i golvet när varken jag eller Dylan säger något. Vill himla med ögonen åt henne men antar att det inte är läge då hon, av någon anledning, är förbannad.

"Visste inte att jag var tvungen att komma hem vid en viss tidpunkt mamma.", viftar irriterat med handen mot henne samtidigt som jag siktar in mig på mitt rum. Hon kanske brukar ge Dylan utskällningar men jag skippar helst den skiten.

"Jessica har ringt mig tjugo gånger.", klagar hon. Ahhh flickvännen. Måste medge att jag blir lite ställd över att han ens lyckats lura in någon i hans lek.

Innan jag hinner smälla igen min dörr snurrar Liz runt och ger mig en varnande blick som hejdar mitt agerande, detta har dock inte riktigt med mig att göra så förstår inte vad hennes problem är. "Du skulle hämta henne klockan fyra Dylan.", hon vänder sig och stirrar på Dylan som först nu verkar ha förstått hennes upprördhet.

Hans ögon fylls med stress och jag måste medge att det är en relativt underhållande syn. Den lugne och professionella Dylan är stressad. Gulligt. Undrar hur han ser ut när han försover sig. Om han nu försover sig. Det hade varit en upplevelse att bevittna. Att se en människa under den här perfekta, professionella fasaden han bär.

"Fan!", väser han och börjar springa runt i cirklar och söker efter något. "Var är min mobil?", får han ur sig och det ser ut som att han pratar med luften. Han gräver aggressivt i soffdelarna och kastar dem vilt omkring sig. Jag kan se att Lizs 'ordning och reda jag' håller på att tappa det. Då hennes ansikte bara blir rödare och rödare efter varje sekund som går.

Till slut finner han sin mobil och en hög suck kommer från hans läppar när han kollar på displayen. Om hon ringt Liz tjugo gånger kan jag bara föreställa mig hur många notifikationer han har just nu. "Jag måste sticka.", och med det är han ute genom dörren med en dundrande smäll som ekar mellan väggarna.

***

"Kom igen!", skriker Felicia nästan i mitt öra när jag vägrar vara med på sanning eller konka. Hon slänger med sin långa svarta Ariana Grande hästsvans samtidigt som hon hoppar upp och ner i soffan som någon barnunge.

Hon har en mängd ögon riktade mot sig då hon är en skönhet i all sin ära. Hennes personlighet är dock lite för mycket för mig.

"Jag har pojkvän.", svarar jag kort. Efter erfarenhet av dessa fester, pågrund av att Liz tvingat med mig, vet jag att det inte är oskyldiga utmaningar dem vill ge en utan detta är ett slags förspel. För att hitta ett ligg för kvällen.

"Så torr du är.", stönar hon och det knyter sig i min mage. Sa hon precis det där? Hon bara antar att alla är lika desperata efter bekräftelse som hon själv.

"Sorry jag besitter inte talangen att bli våt och sära på benen varje gång jag ser en kille.", får jag spydigt ur mig och skyller min kaxighet på alkoholen. Min kommentar uppskattas då jag blir belönad med en mängd skratt som får mig att skämmas över mitt ordval.

Innan det hinner spåra drar Liz tag i min arm och drar upp mig ur soffan med en snabb rörelse. Min kropp väljer att lyda. Musiken dämpar viskningarna om dramat som just uppstått vilket glädjer mig då jag redan är på dåligt humör.

"Kom så röker vi.", säger hon samtidigt som hennes ögon ger mig en varnande blick. Kommer jag få smisk av mamsen nu? Väljer att inte börja bråka med henne och följer, utan protest, med till balkongen.

Festen fortsätter sent in på natten, gör mitt bästa för att inte sticka därifrån. Detta är verkligen inte min grej, visst det är en skön känsla att kunna bedöva sina känslor med alkohol men hela den här sjunga, dansa, sanning eller konka grejerna är inte för mig.

Kvällen består basiclly av att folk kastar drinkar från höger till vänster, mycket skrik, drama, hångel till gränsen att det nästan blir live porr. Inte nog med det så spenderar jag nästan hela kvällen själv, Liz är för upptagen med sin ny funna kärlek Timmy och jag har inte direkt lagt någon energi på att lära känna någon.

Dylan har försvunnit med sin arga tjej, såg dem bara hastigt när han kom in med henne med sin arm runt hennes smala midja.

Hon rusade glatt till Liz som såg besvärad ut. Mig gav hon en äcklad blick samt en fnysning, antar att Dylan slängt mig under bussen och skylt sin sena ankomst på mig. Schysst. Jävla as.