Twisted Games

Kapitel nio

Liz traskar sakta in på mitt rum med en mystisk blick som är svår att tolka. Hon sätter sig ljudlöst ner på sängkanten och drar hoddien närmre sin kropp i form av ett skydd. Hennes fingrar pillar nervöst på tröjans snöre.

En stor suck rymmer från henne och jag himlar med ögonen, har hon kärleksproblem eller?

"Vad?", blir irriterad över att hon inte kan vara rak på sak utan att man istället ska behöva dra det ur henne. Detta måste vara illa annars är hon inte direkt den som har svårt för att prata.

"Jag vet att det varit lite konstigt,", hon gör en paus och kollar upp mot mig där jag sitter i datorstolen. "med Dylan och allt det här den senaste tiden.", kanske för att han är ett svin Liz. Jag gör mitt bästa. Verkligen. "Men han har fått jobb här nere och tänkte stanna ett tag.", ursäkta?

"Vad snackar du om?", hoppas innerligt att hon inte säger det jag tror att hon säger.

"Han reser runt mycket inom jobbet, i hela landet. Nu råkar det vara att han behövs just här. Och med tanke på att jag bor här vill jag erbjuda gästrummet.", hennes ton är desperat som om hon ber om mitt godkännande.

"Jag tror inte det är en bra ide", får jag neutralt ur mig och försöker visa henne så mycket respekt som möjligt. Detta är hennes lägenhet, hon står på kontraktet.

"Det är min bror Nikki.", hon kollar fortfarande på mig med bönande ögon, "Vi har inte haft den bästa relationen och nu på senaste har den börjat bli bättre. Tror att detta verkligen skulle vara bra för oss.", hon gnuggar försiktig ögonen och väntar tålmodigt på att jag ska ge mitt godkännande. Undrar varför hon inte haft så bra relation med det där charmtrollet.

"Vill han ens bo här? Jag menar om han är så förmögen,", mitt tonfall är äcklat, "så har han säkert råd med något annat.", nu är det min tur att använda bönande ögon.

Min kropp skriker bara att detta är en så oerhört dålig ide. Han gör något med mig, kan inte sätta fingret på vad det är men vet att jag inte vill ta reda på det heller. Det skriker trubbel runt honom och jag vill inte bli indragen.

Hon fortsätter sitt tjatande, ger tillslut med mig och hoppas innerligt att Dylan inte kan tänka sig att bo här. Han är ju inte direkt ett fan av mig så han borde neka det här erbjudandet. Men han är ju en retsam jävel också, det vet jag ju.

***

Jag bestämmer mig för att gå in i duschen och skölja av mig de känslokrävande händelserna som har tagit plats på en sådan oerhört kort tid. När jag står i duschen så föreställer jag att det är vad som sköljs av från min kropp. Alla bekymmer, all negativitet, Dylan. Jessica. James. Min mor. Ja alla i princip.

Hoppar ur duschen, virar badlakanet runt min kropp och är halvt medvetslös. Min hjärna hade inte riktigt vaknat till sedan jag kommit hem, kanske jag behövde en kopp kaffe för att lösa det bekymret.

"Du ställde till med en scen.", hör jag Dylans anklagande röst, hoppar snabbt upp av skräck och möter hans ögon som verkar en aning mörka. Som om han är arg.

"Vad fan gör du här inne!", ryter jag och spärrar in ögonen i honom. Vad sysslar han med, man kan inte bara gå in när någon duschar.

Min puls slår hårt, känner hur mina kinder börjar hettas till när jag inser att det endast är ett badlakan runt min kropp.

"Jag ska duscha?", svarar han och nästan himlar med ögonen mot mig som om det var det mest självklara i hela världen. "Förlåt Nick men jag kommer inte ligga med dig.", får han ur sig. Så full av sig själv, orkar inte ens.