Twisted Games

Kapitel sexton

Kevin delar med sig om en ny flirt han stött på och jag är tacksam över att kunna tänka på något annat än Dylan. Han sa att han brydde sig om mig. Vad menar han?

"Han är lite av en bad boy.", han höjer charmigt på ögonbrynen och jag skrattar högt.

"Har du gått och blivit en mjukis Kevin?", retas jag och han blir till min förvåning en aning generad.

"Han må va högst upp på min lista men de andra är inte uteslutna.", skrockar han och jag hänger på det lyckliga ljudet.

"När får man träffa prinsen då?", frågar jag intresserat.

"Hmmmm snart så.", svarar han och vi släpper ämnet.

Dagen tar snabbt slut, ångest tar plats när tanken på att jag ska åka iväg till James idag hinner ikapp mig. Vad ska jag ens säga till honom?

Bör jag berätta om kyssarna? Eller gör det saken bara värre? Nu när vi kommit till en ganska fridfull plats vill jag inte förstöra genom att dra upp den meningslösa skiten. Det betydde inget.

Går in på mitt rum och drar fram en handväska för att börja packa det som behövs över helgen.

Min dörr öppnas och där står Liz med ett brett flin på läpparna. Hon är väldigt uppklädd, en kort svart tajt klänning sitter runt hennes kropp och framhäver kurvorna, hon har smyckat öronen med ett par diamanter.

"Bli inte arg..", börjar hon och går med långsamma steg in på mitt rum som om jag skulle kasta mig över henne eller något.

"Vad har du gjort?", frågar jag och kisar misstänksamt med ögonen mot henne.

"Du fyller ju år imorgon och jag hörde att du skulle hem över helgen.", hon ger mig en liten hemlighetsfull blick, "Och jag vill gärna fira med dig också.".

"Ut med det.", säger jag.

"Okej okej. Jag bjöd hit James och vi ska ut och festa ikväll!", skriker hon glatt som om hon nyss vunnit på lotto. Hon ställer sig upp på min säng och börjar hoppa. Av lycka.

"Du bjöd hit James!?", skriker jag och hon stelnar genast till. Paniken sprider sig hastigt, vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. James kan inte komma hit, hur fan skulle det sluta?

"Ja ehh bråkar ni eller något, han sa inget om det.", säger hon försiktigt och ger mig dåligt samvete över min reaktion på hennes fina gest. Hon menar väl det är bara jag som är ett svin.

"Nej det är ingen fara.", skakar avvisande med handen. "Tycker bara inte om förändringar i planer.", ljuger jag och hoppas att hon köper det. Hon slår armarna runt min hals och skrattar högt av lycka.

"Jag visste att du skulle älska det!", skriker hon och jag är övertygad om att hon älskar det här mer än någon annan.

"Du kan inte ha på dig det där!", skriker Liz när jag kliver ut ur rummet. Min blick glider ner på linnet och jeansen som sitter på min kropp.

"Varför inte?", frågar jag och höjer ena ögonbrynet.

"Du fyller år! Klä upp dig för fan!", jag skrattar lite åt hennes svordom då hon oftast är så pryd att det känns onaturligt.

"Imorgon ja.", retas jag men hon tar tag i mina axlar och puttar in mig i rummet. Jag ger upp med ett skratt. Liz kollar snabbt igenom min garderob och väljer ut en svartglittrig kort jumpsuit sedan ett par stilettklackar.

"Perfekt.", hon klappar med händerna åt sitt perfekta val sedan trycker hon kläderna i min famn och lämnar rummet.

James kommer klockan sju och jag står tålmodigt på stationen och väntar på honom samtidigt som ångesten håller på att äta upp mig. Det är en sådan här dag då man bara vill gömma sig under täcket och glömma bort omvärlden för en stund.