Twisted Games

Kapitel arton

"Du gjorde vad?", skriker han. James reser sig hastigt och lämnar ett tomt område bredvid mig. Han drar fingrarna genom det blonda håret som om han försöker förstå vad jag just sagt.

"Jag kysste Dylan.", repeterar jag och känner hur klumpen i halsen börjar bildas och det är plågsamt att kämpa emot. Jag tänker inte vara så självisk och starta en gråt fest framför honom. "Jag var full och det hände en grej och jag tänkte inte.", orden flyger ur min mun men han ger ifrån sig ett kyligt skratt som gör att jag förstår att det inte är läge nu.

"Du tänkte inte?", han ler brett. Har aldrig tidigare bevittnat honom så här ursinnig och det skrämmer mig en aning. Att jag fick honom att gå till den här gränsen på grund av mina själviska handlingar, på grund av att jag inte kan tänka i Dylans närhet. "Hur många gånger har du knullat honom?".

"Jag har in...", försöker jag men hans kalla skratt avbryter mig.

"Oj ursäkta, hur många gånger har du kysst honom?", han sprider ut armarna i en väntande gest.

"Tre.", mumlar jag och undviker att titta åt hans håll.

"Åh berätta hjärtat, var fanns jag när du kysste honom?", han lägger lekande huvudet på sned. Hans ilskna blick får min mage att vrida sig men jag förtjänar det här. Ge mig allt du har James.

"Allt försvann.",  han skakar på huvudet. Jag kan se hur hans ansikte förvandlas från att vara den där kärleksfulle James till något skrämmande. Det ser ut som om han vill skada mig, som att det äcklar honom att ens behöva vara i min närhet.

"Så gulligt.", han höjer på ögonbrynen och ler lite. Jag sitter orörligt kvar i sängen rädd för att göra allt värre genom att yttra ord. "Så hela den här hitta dig själv grejen var bara en ursäkt. Som jag sagt hela tiden.", han drar med tummen och pekfingret över sin haka i en funderande gest. "En ursäkt för att du ska knulla andra.", hans grova ord får min mage att brinna upp med smärta. Jag trycker mina naglar mot mina handflator med hopp om att det ska underlätta den brinnande smärtan.

"Det gjorde jag inte.", biter mig häftigt i läppen när jag inser att jag yttrat orden. Varför kan jag aldrig hålla käften. En järn smak sprids i min mun, förstår att jag bitit för hårt.

"Det är ju en ganska underhållande historia,", börjar han och ignorerar det jag sagt. Han går fram och tillbaka i rummet, "ni hatar varandra sedan faller ni för varandra. Så romantiskt. Så originellt.", ett leende sitter på hans läppar men jag kan se i hans ögon att det bara är ett sjukt spel.

Han försöker hålla inne sina känslor, försöker dölja hur mycket min handling påverkat honom. Han tror att jag vill honom illa och skulle njuta av att såra honom.

"Så är det inte, jag älskar dig.", svarar jag lugnt och han skrattar mig rakt upp i ansiktet som svar. Han hukar sig mot mig så att hans ansikte är i samma höjd som mitt.

"Säg aldrig de där orden till mig igen!", skriker han ilsket och mitt ansikte blir vått av hans saliv när han spottar på mig.

De blöta fläckarna bränner min hud och jag känner mig förnedrad men sitter kvar som en tyst hundvalp med chockade ögon. Plötsligt slås dörren upp och Liz kommer in rusandes med stora uppspärrade ögon.

"Vad fan händer?", kräver hon att få veta och kastar en blick mot mig där jag sitter och försöker skrubba bort känslan som han just givit mitt ansiktet. "Slog han dig?", ryter hon och tar några hotfulla steg mot James som nu har vänt sig om för att möta hennes blick.

"Nej det är lugnt.", försäkrar jag och ställer mig skakigt upp från sängen för att gå emellan dem. Jag tror inte James skulle få för sig att lägga ett finger på henne men trodde aldrig han skulle spotta mig i ansiktet heller så, vem vet?