Jag kollade bedjande på Applebloom.
Hon var alltid den som gav mig medlidande och tröstade mig när jag bråkat med nån av dom andra elementhästarna.
Men det ända hon sa, och hon sa det med kallt tonfall var: han har rätt.
Sedan hade hon återgått till att beta och vänt rumpan till.
Jag muttrade surt och gick och satte mig en bit bort.
Diskussionen med Night hade inte gått bra.
*Flachback*
Mina kraftiga andetag fick Nightmystery att rycka till.
"Vad har hänt med dig?"
Han verkade inte jätte intresserad och jag suckade irriterat.
"En flicka... hon letade efter mig... den 5:te flicka... jag..."
Jag stammade fram orden mellan flätningarna och Nightmystery gav mig en blick.
"Sa ju det!"
Snäste han.
Det var min tur att rycka till.
"Ursäkta?"
Mitt arga tonfall gick inte att ta miste på.
"Jag sagt ett va tag nu att du är den 5:te flickan ett bra tag, men du struntade i att lyssna, du fortsatte leva i din perfekta värld medan den riktiga världen snart kanske rasar söner, och ner i mörkrets händer!
Men, jag struntar i det, du får klara dig bäst du vill."
Jag visste att ingen av elementhästarna någonsin skulle lämna mig, jag visste att Nightmystery endast var arg och besviken på mig.
"Du och ditt släkte kanske är i fara!
Ni måste göra nått!"
Mina ord ångrade jag snabbt.
Åter kastade Nightmystery en arg blick på mig innan han sa.
"Hela den här ön kanske är i fara!
Om jag dör så bryr jag mig inte, men jag har ett syfte och en mening att jag är på den här ön, vilket du borde förstå att du också har!
Men vet du varför du inte gör det?
Vet du varför jag inte är rädd om mitt eget liv på samma sätt som du?
För att allt inte kretsar runt mig, allt handlar inte om mig!
Och du borde förstå att om du ska göra nån nytta i denna värld så måste du ta ditt förnuft till fånga!"
Han hade sedan travat iväg och jag hade snabbt letat rätt på Applebloom.
Hos henne, så gick det som sagt inte häller så bra...
----
Kort kap men men.
Kommentera och rösta!
Älskar kommentarer, det är dom som får mig att fortsätta skriva och kämpa vidare på berättelsen!
Pöss på er❤️❤️
YOU ARE READING
Aideens Ryttare 2
Fanfiction2 åt har gått. 2 år sedan 14 åriga Jasmine kom till ön Jorvik. Två år sedan hon träffade den magnifika svarta hingsten. Och två år sen hon började gömma sig för sitt öde. *** Efter 2 år är myten om Mörkrets Ryttare nånting som går från by till by. J...