Aideens Ryttare 2

Kap 24

*Kajsas perspektiv*
Vi stannade på andra sidan fältet.
"Det där var otroligt!"
Flämtade jag fram och såg på Jasmine med stora ögon.
Hon bara mumlade till svar.
Hon drog handen genom sitt lila hår och vände sig sedan mot den grå hingsten.
Hon verkade besvärad.
"Vad är det du inte berättar?"
Min fråga fick henne att skaka på huvudet.
"Väldigt mycket."
Mumlade hon.
Jag blev lite paff över hennes 'ärlighet'.
Hon log mot hingsten och klappande hans mule och mumlade tysta ord till honom.
Plötsligt vände hon sig mot mig som om hon plötsligt förstod att jag var där.
"Mitt förflutna är krångligt, smärtsamt, långt..."
Hon gjorde en paus och såg på mig med en... ny blick?
Hon var ledsen men lyckades NÄSTAN dölja det.
"Och det har redan hänt."
Jag gav henne en undrande blick och åter vände hon sig.
"Jag kan inte ändra det förflutna, alltså... det som hänt har hänt."
Hon drog en djup suck.
"Dags att börja träna, jag kommer inte hålla igen Kajsa."
Jag gav henne en orolig blick och plötsligt flög hennes brinnande knytnäve mot mig.
Hon träffade mig plötsligt i magen och jag föll flämtande till marken.
"Det här är för enkelt."
Jag samlade lite luft och jag såg argt på henne.
"Hur lär jag mig av det där!?"
"Försök försvara dig."
Svarade hon lugnt till svar.
"Jag har ju inga krafter!"
Utbrast jag.
"Du kommer upptäcka dom genom träningen."
Plötsligt kände jag hur rötter grep tag om mina fötter och en isande knytnäve träffade min kind.
Hennes gråa hingst såg road ut och det lät som om han skrattade åt mig.
Det här var för enkelt för Jasmine.
Verkligen för enkelt!
Mitt guldiga sto gnäggade uppmuntrande och jag för sökte dra mig bort.
Jag misslyckades.
Som vanligt.