Kap 18

227 23 3
                                    

*Kajsas perspektiv*
Min ed.
Just ja.
En ED.
Som kort sa att: jag skulle bli mörkeryttare, och förinta alla Soulriders, till varje pris.
Och lyckades jag inte.
Så skulle det bli min död.
Och den enda som kunde påverka den var Mr Sands.
Antingen släppte han mig.
Eller så var det hans död som släppte mig.
Men...
Jag skulle aldrig kunna döda honom.
Även om jag ville...
*Jasmine's perspektiv*
Tårarna strömmade ner för mina kinder.
Jag lutade mitt ansikte mot Nightmystery's man medan vinden drog i mitt hår.
"Förlåt mig Night. Snälla förlåt mig."
Viskade jag fram och han bröt av till trav.
"Det finns inget jag behöver förlåta"
Sa han mjukt.
Jag satte mig upp strax efter.
"Jag måste ta tag i mig själv."
Mumlade jag fram.
Han var tyst medan hans öron rörde sig när jag pratade.
"Jag måste hjälpa Kajsa. Och om jag ska kunna vara en del av Jorvik, måste soulriderna veta sanningen om mig."
Jag gjorde en paus och tittade in i Nightmystery's ögon.
"Och om er..."
Han stannade en bit ifrån Valedale och tittade på mig.
Sedan nickade han och sa lugnt.
"Det är klart att vi förstår."
Jag smekte hans svarta mule och började sedan gå mot Valedale.
"Det vet jag att du gör."
Mumlade jag sakta och såg efter honom när han sprang in i skogen.
Jag klev in i Elizabeth's hus och allas blickar vändes mot mig.
Jag drog av min luva och mötte Elizabeth's blick.
"Jasmine?!"

Aideens Ryttare 2Tahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon