Jag halv sov på Nightmystery's. rygg.
Alla mina krafter hade gått åt att hela alla träden.
Jag hade fallit ihop och märkte sedan att jag låg på den svarta hingstens rygg.
Jag mumlade och han bröt av från trav till skritt.
"Hur mår du?"
Jag hade ont i huvudet men annars var jag okej.
"Okej, jag ska prata med Firesoul om hon kan hjälpa mig med min huvudvärk."
Han nickade.
"Jasmine?"
Jag mumlade för att visa att han skulle fortsätta.
"Du vet det här med Soulriders?"
Jag ryckte till.
Han verkade märka det och sneglade bakåt på mig.
"Jag pratade med Applebloom förut... du vet hur hon kan kommunicera med växter?"
Jag mumlade, jag gillade verkligen inte vart det här samtalet var påväg.
"Hon hade pratat lite med dom..."
Han gjorde en kort paus.
"Dom nämnde en 5:te flicka..."
Jag avbröt honom.
"Vad vet dom, dom är bara gamla träd!"
Han skulle just svara då en gren kom flygandes mot mig och rev ett jack över min högra kind.
"Aj!"
"Hur gick det Jasmine?"
Nightmystery verkade egentligen inte så intresserad och han lät inte häller förvånad när han fråga.
Jag muttrade bara till svar och han verkade nöja sig.
"Jasmine, låt mig tala till punkt.
Jag vill att du ska ta ditt förnuft till fånga."
Han sa det så lätt, som om det vore hur enkelt som helst att bara en random dag bara gå tillbaks till Elizabeth och säga: Tjenare, jag tänkte komma tillbaks och rädda världen, bättre sent en aldrig, eller hur?
Jag skakade diskret på huvudet och gav Nightmystery en lite halv irriterad blick.
Jag visste redan att jag var det 5:te flickan.
Jag hade själv pratat med träden.
Jag visste redan att dom andra 4 ryttarna väntade på mig.
Jag visste att det var jag som skulle leda dom mot antingen seger, eller förlust...
Men jag ville inte erkänna det!
Jag ville få fortsätta leva mitt liv med elementhästarna, få leva fritt utan problem och krav.
Och det visste Nightmystery med.
Och det var därför han påminde mig om det här.
Han påminde om mitt öde som jag så gärna ville glömma...
Men jag visste inte vad jag skulle göra...
**
Tjenare hörni❤️
En rätt seg början kanske man kan kalla det?
Iaf, tredje kap på uppföljaren❤️
Kommentera gärna tankar och idéer, kan inte svara då min e-post är muppad men läser allt❤️
Så kommentera och rösta!
Älskar er alla❤️
Puss och kram❤️
YOU ARE READING
Aideens Ryttare 2
Fanfiction2 åt har gått. 2 år sedan 14 åriga Jasmine kom till ön Jorvik. Två år sedan hon träffade den magnifika svarta hingsten. Och två år sen hon började gömma sig för sitt öde. *** Efter 2 år är myten om Mörkrets Ryttare nånting som går från by till by. J...