Aideens Ryttare 2

Kap 26

*Jasmine's perspektiv*
Jag stod framför Kajsa som betedde sig som en treåring.
"Skärp dig, försök igen nu Kajsa."
Suckade jag som började tappa tålamodet.
"Det får inte! Stenen rör inte på sig!"
Jag stönade lågt av irritation och himlade med ögonen.
"Det tar tid att träna sina krafter."
Hon la sina armar över magen och såg tjurigt på mig.
"Tid vi inte har! Mr. Sands kan komma vilken dag som helst! Kan du inte bara göra så att jag kan förstå mina krafter!?"
Jag skrattade till.
"Det skulle jag mycket väl, men det är inte vad detta går ut på. Antingen lär du dig på det vanliga sättet eller så får du leva utan dom."
Sa jag lugnt med ett flin på mina läppar.
"Du hade ju mycket mer tid på dig!"
Hon fläktade argt med sina armar runt henne och jag skrattade inom mig.
"Livet är orättvis."
Sa jag samtidigt som jag himlade med mina ögon.
Hon vände sig mot sitt sto och morrade lågt.
"Kom igen, du måste väll hålla med mig!?"
Utan att visa den respekten man mycket väl ska visa framför månhingsten och solstoet la det högresta stoet öronen bakåt och frustade argt.
Sedan travade hon graciöst fram och ställde sig bredvid mig.
Jag lutade mig lätt mot Saffron och hon såg ut inte tåla mer snart.
Hon vände sig mot stenen och jag hörde Saffron's muntra gnäggning i mitt huvud.
"Det här blir kul!"
Jag nickade sakta och följde henne sansat med min blick.
Hon försökte åter och jag såg hur stenen rörde på sig.
Däremot inte till det bättre.
"Du måste slappna av Kajsa, magi kan inte styras av arga tankar!"
Jag började bli orolig när jag såg hur hon började flämta efter luft.
"Släpp taget Kajsa!"
Ropade jag fram.
Hon lyssnade inte utan tog ett starkare grepp om stenen.
Jag ställde mig hastigt upp och lät mina tankar vandra till stenen.
Även om jag inte besatt förmågan att styra saker med tanken hade jag fortfarande krafter som var liknande.
Jag styrde saker med tanken medan Kajsa styrde dom med råa muskler i sinnet.
Jag fattade ett tag om stenen och var tvungen att lägga mycket energi på att dra stenen ur hennes magi.
Hon skakade och höll på att falla till marken när jag ropade genom mina tänder.
"Fånga henne!"
Hennes sto fångade henne strax efter och jag krossade åter denna stenen i bitar.
Saffron fanns strax efter och stödde mig när jag hämtade andan.
Det var detta jag var rädd för..
"Hon måste till Elizabeth."
Konstaterade jag snabbt.
Jag tittade på det guldiga stoet och sa lågt.
"Jag tar henne, ta det lugnt."
Hon nickade och jag tog upp henne på Saffron's rygg.
Sedan gav vi oss iväg.
När jag strax efter stod på gränsen mellan min och Kajsas värld och den riktiga visslade jag.
Night kom snabbt och jag nickade till Saffron.
"Jag tar det härifrån."
Han gav mig en kort nick tillbaka och Night tog mig och Kajsa till Elizabeth's hus snabbt.
"Elizabeth!"
Ropade jag högt och hon kom snabbt ut.
"Du behöver hjälpa Kajsa."
Hon nickade bara, inga frågor, inga tankar utan tog bara Kajsa i sina armar och bar in henne i stugan.
Jag stod kvar ute och klappade Night's hals.
Tiden tickade långsamt förbi och oron kom sakta krypande.
Som en rysning längst ryggraden och jag började trampa på stället.
Det kändes inte bra..