Kap 1

378 29 5
                                    

Natten höll andan.
Inga sus genom grenarna, inga små prassel lite här och var.
Allt stod stilla, och inget var sig likt.
*
Den vackra natten som alltid brukade vara så lugn och fridfull var nu hotfull och kall.
Den varnade, man kunde höra det från träden.
Höra hur dom viskade om en tragedi.
Dom nämnde en femte flicka, som var öns sista hopp.
Flickan som skulle förhindra Jorvik att falla i ondskans händer.
Falla ner i det eviga svarta mörker.
*
Kan denna flicka se sitt öde i ögonen eller tänker hon fortsätta gömma sig?
Tänker hon låta Jorvik gå under för att hon är rädd?
Eller tänker hon ta sitt förnuft till fånga och rädda Jorvik?

Aideens Ryttare 2Where stories live. Discover now