Aideens Ryttare 2

Kap 2

*Jasmine's Perspektiv*
Vinden drog genom mitt svarta långa hår, en känsla som jag mycket väl kände ingen, en känsla som jag nu känt i 2 år.
Varje natt.
Jag drog ner den svarta hingstens tempo när jag såg den höga avsatsen.
Vi stannade och tittade ut över det vackra landskapet under oss.
Men nattens hingst kunde inte stå still, han dansade bokstavligen på avsatsen och jag såg undrande på honom medan jag varsamt klappade honom på halsen.
"Vad är det min vän?"
Har frustade och tecknade ut mot skogen en bit under oss.
Jag lät min nu tränade hörsel lyssna på träden, lyssna på den ofta glada sången som dom sjöng om dagarna när vinden for genom dess grenar.
Och när jag suttit sådär ett tag så förstod jag vad Nightmystery plågades för.
Träden var tysta, för tysta, inget sus, natten var tyst, för tyst den med.
"Kom, vi måste prata med Applebloom."
Han nickade och gick med lite stressade steg tillbaka mot gläntan.
*Nästa dag*
Applebloom följde travandes efter oss, hon var rädd för att naturen plågades.
När vi travade in i skogen såg jag hur hon plågades av träden.
"Dom... skadas... görs illa av den mörka kraften i den här ön..."
Hon travade runt varje träd, la sitt horn på stammen så den åter fick en brun färg.
"Men Applebloom, vilken mörk kraft? Jag trodde den här ön endast bestod av god energi?"
Hon skakade på huvudet.
"Om ett land eller i det här fallet en ö, ska hållas i balans så måste det finnas lika mycket god energi som ond.
Men när onda personer påverkar ön till det sämre blir den onda energin starkare vilket gör så ön hamnar i obalans."
Jag såg bekymrat på när hon fortsatte trava runt i skogen för att rädda träden.
"Applebloom, du tar slut på dig själv!
Du måste ta lite i taget!"
Frustade Nightmystery frustrerat när han såg hur det bruna stoet blev hängigare och hängigare.
"Men... träden... mina vänner... dom måste... räddas..."
Jag funderade.
Om onda personer gjorde så ön hamna i obalans var det tvunget att finnas goda personer som kunde återställa balansen på ön.
"Finns det en motsats till dessa onda personer?"
Applebloom tveka.
"Vi elementhästar är en typ av motsats, men även ryttare vi namn Soulriders."
Jag ryckte till, det var länge sedan jag haft diskussionen om mitt öde med Nightmystery, 1,5 år ungefär.
Jag försökte snabbt byta samtalsämne, vilket Applebloom och Nightmystery nog förstod, men låtsades inte märka det.
Jag gled ner från Night's rygg och gick fram till ett lite gråaktigt träd.
Min hand la jag på stammen och fokuserade.
En god energi strömmade ur mig och in i stammen på trädet.
Det blev åter en brun stam och jag drog en djup suck.
Det var ansträngande, men jag var tvungen att hjälpa Applebloom.
För elementhästarna skulle jag göra vad som helst för att hjälpa dom...