*Kajsas perspektiv*
Jasmine såg på mig med mörka ögon.
Efter lektionen började jag diskret dra mig upp nattens berg.
När jag kommit in bland träden började jag snabbare springa.
Efter 1 timme stannade jag, jag hade hört nått.
Nått svagt.
Plötsligt, ur några buskar kom ett eldrött sto.
Horn och vingar hade hon och hornet glödde rött.
Med bestämda steg gick hon mot mig.
Hon tänkte döda mig.
Jag hade sätt nått som jag inte borde sätt.
Men ett svagt visslande och hon stannade.
Bakom mig kom Jasmine.
Hon gick fram till stoet och smekte hennes mule.
Sedan mörkade hennes ögon när hon såg på mig.
"Du har inget här på Jorvik att göra mörkeryttare, jag är inte dum!"
Det var för mycket att ta in på samma gång.
Alldeles för mycket...
"Elementhästen...."
Stammade jag fram.
Hon svarade inte bara viskade nått i stoets öra, som sedan smidigt sprang iväg.
"Kom, åk tillbaks till din plattform där du hör hemma."
Jag stammade fortfarande.
När vi gått en bit stannade jag plötsligt.
Sedan viskade jag.
"Om jag ska tillbaks, ska du följa med mig!"
Vi var omringade, helt plötsligt var vi faktist omringade.
Hon svor lågt och Mr Sands, som hon verkade känna igen steg fram till henne.
"Kajsa, hälsa på din adopterade syster."
Jag gapade bara.
"Syster?"
Stammade jag fram medan jag mötte Jasmine's blick.
YOU ARE READING
Aideens Ryttare 2
Fanfiction2 åt har gått. 2 år sedan 14 åriga Jasmine kom till ön Jorvik. Två år sedan hon träffade den magnifika svarta hingsten. Och två år sen hon började gömma sig för sitt öde. *** Efter 2 år är myten om Mörkrets Ryttare nånting som går från by till by. J...