Aideens Ryttare 2

Kap 19

*Jasmine perspektiv*
Japp, det var nu det hände.
Nu skulle mitt liv verkligen förändras...
*
Jag ignorerade Elizabeth's utrop och klev istället in i stugan.
Efter en kort tvekan satte jag mig ner och drog en suck.
"Ja det är jag. Jasmine Moonrise."
Jag tog en kort paus och sa sedan.
"Jag är ledsen att jag holt mig dold, jag... trodde att det skulle bli lättare då...
Men jag kände att ni var värda sanningen...
För det är sanningen som kan leda oss till seger."
Just ja.
Oss.
För vi var en, en själ.
Ett samspel.
"Ni ska få veta, alltihop."
Jag drar en suck innan jag börjar.
Jag kom till Jorvik för två år sedan.
Jag ville inte vara här, jag hörde inte hemma här...
En natt, hade jag gått ut.
Ut i skogen.
Jag hade hört svaga ljud av hovar och det var svårt att se i mörkret.
Men plötsligt hade jag uppfattat en svans.
Svart som natten, med små gnistrande stjärnor.
När jag följt dom svaga linjerna uppfattade jag en stor, makalös, magnifik hingst.
"Nattens son."
Inföll Elizabeth.
Jag nickade.
Ja, nattens son.
Även vindens, kallad Nightmystery.
Jag tydde mig till honom.
Såg honom flera gången, och tillslut bestämde jag mig för att söka upp honom.
Jag lånade en häst och begav mig hit, mot Valedale.
Av det jag hört ifrån Moorland var att nattens berg, Nightmystery's hem, låg här.
Jag träffade Elizabeth, och mina krafter gav sig tillkänna.
Elizabeth hjälpte mig, med sin gåta, upp till gläntan där dom bor...
"Dom?"
Dom är fyra, Nightmystery, Silversong, Firesoul, Applebloom.
Dom brydde sig om mig, som den familjen jag aldrig haft.
I början sågs jag som en soulrider, av Nightmystery, för det var han som tytt sig mest till mig.
Men plötsligt var jag viktig för dom alla, och det var, för ca 1,5 år sedan som Nightmystery berättade att jag var sammankopplad med dom alla 4.
Att vi tillsammans var grunder till Aideens Sällskap.
Jag har krafter jag inte ens själv kan kontrollera.
Varje människa på Jorvik har en själ som är sammankopplad till nån av elementhästarna.
Och jag är alla dessa fyra's ryttare.
Kajsa är min adopterade syster, och Mr Sands min pappa.
Jag valde den goda sidan framför den sidan jag var menad att vara på, vilket Kajsa inte kan.
Hennes ed håller henne tvingad kvar på den mörka sidan...
Jag talade sansat med min stadiga blick i golvet.
Jag ville inte gå in på mitt förflutna, det var för smärtsamt.
Jag är inte här för att passa in eller för att ses som er vän, men mitt, och ert syfte på den här ön är att balansera ond och god magi.
Jag kan inte ses som normal, jag vet det, men jag har förstått att detta är ända sättet...
Avslutade jag.
Det var tyst i rummet tills en av tjejerna öppnade munnen.
"Kan vi få se dom? Hästarna menar jag..."
Jag nickade bara.
Vi gick ut ur stugan och jag visslade en lång ton.
På en ståtlig rad i full galopp kom dom och ruskade på sina väldiga manar.
Dom stammade framför mig och såg skärrat på människorna bakom mig.
"Dom vill inget illa."
Viskade jag och det var först Daniella som rörde sig framåt.
Mot Silversong och rörde försiktigt vid hans mule.
"Alla har vi hört legenderna, men jag visste inte att dom var sanna, eller så här vackra..."
Viskade hon tyst...