Aideens Ryttare 2

Kap 9

*Julias perspektiv*
"Ge dig iväg, tillbaka till mörkret där du föddes."
Jasmine lät kall som is, nästan värre än tjejen till häst, som själv lät nervös trots sitt framträdande.
Tjej höjde sin hand i gest som Elizabeth lärt oss, men för oss fyra var den ansträngande och svår, tjejen fick det att se ut som en barnlek.
Ut hand sköts en svart blixt, med sikte på Jasmine själv.
Men det ända Jasmine själv gjorde, var att höja sin hand mot den, och den försvann.
Sedan vägde hon svagt på höger fot, och som en svag glöd for genom marken bildades en cirkel runt hästen och dess ryttare.
Hon slutade väga på foten och en kraftig eld blossade upp.
Hästen själv fick panik, hoppade över elden med en ryttare dom knappt satt i sadeln.
*Jasmine's perspektiv*
Jag såg efter tjejen till häst och gick sedan fram mot den platsen där jag låtit elden blossa upp.
Jag mumlade lågt och förde min hand i en cirkulär rörelse.
Gräsen växte snabbt och jag vände mig mot Julia.
Hon såg förbluffad ut.
"Vem... var det?"
Jag suckade.
"En utav mörkeryttarna."
Svarade jag enkelt.
"Vad ville hon dig?"
Jag kastade en mörk blick mot henne, sjävklart nått hon inte kunde se på grund av min luva men mina ögon skiftade från hasselbrun till mörkbrun.
"Det har du inte med att göra!"
Väste jag.
"Jasmine... Elizabeth har nämt en tjej vid namn Jasmine... hon... försvann upp i Nattens berg..."
Jag kastade åter en blick på henne.
Där gick gränsen.
"Julia, inte ett ord till nån av dom andra om det här, fattar du?
Antingen behåller ni min hjälp och du är tyst, eller så snackar du, och ni får klara er bäst ni vill, förstått?"
Hon blev nervös över min plötsligt stigande tonfall.
"Vi kan alltid få tillbaka dig."
Jag skrattade dovt.
"Såg du inte vad jag gjorde nyss, jag besegrade en mörkeryttare, med 2 rörelser, ni har ingen, fattar du, ingen! Makt över mig."
"Okej... jag är tyst."
Jag fnyste.
"Bäst för dig, annars kanske Jorvik går under."
Plötsligt kom Elizabeth utspringande från huset.
"Vad har hänt?!"
Jag svarade lugnt.
"Det kom hit en mörkeryttare, Julia klarade av henne galant. Med endast 2 rörelser."
"Otroligt Julia, men kom in nu."
Vi gick in och när jag lyssnade kunde jag höra ljudet av hovar slående mot mark, och även den mäktiga Nattens Hingst skri genom bergen.
*****
Hej mina UNDERBARA läsare❤️
Hoppas mi gillade kap 9, kommentera och rösta gärna❤️
Har funderat på att ha en tävling, där priset kommer vara att karaktären du skapar ska få en roll i min bok.
Kommentera gärna vad ni tycker eller om ni har någon annan idé till ett pris❤️
Puss på er allihopa❤️