Aideens Ryttare 2

Kap 21

*Kajsas perspektiv*
Jag reste mig och jag skulle näst intill falla ihop igen om inte den vite hingsten gett mig stöd.
"Tack."
Han nickade bara.
Sedan frustade han och sa.
"Upp på min rygg."
Jag svingade mig upp på hans rygg och greppade försiktigt tag i manen.
"Spring min vän, snabbare än vinden själv."
Jag tryckte lätt med hälarna i hans sidor och med ett språng framåt galopperade vi genom skogen.
*Jasmine's perspektiv*
Efter att jag under ett kort ögonblick, med slutna ögon fokuserat öppnade jag ögonen.
Jag satt under ett av dom största träden med vinden susande runt mig.
Tystnaden omgav mig och med en gammal japansk meditations-teknik kunde jag se visioner om framtid, dåtid, och nutid.
Jag såg bilder, om Kajsa på Silversong rusande genom skogen och jag rycktes ur mina tankar när jag kände nån medvetande.
"Kajsa, Silversong."
Och som jag misstänkte kom dom ur ett litet snår.
Dom kom fram till mig och jag flinade svagt.
Med en svag beröring vid Silversong's mule kastade han sig iväg och jag stod ensam kvar med Kajsa.
Hon drog in mig i en vänlig kram och jag mumlade svagt.
"Jag har saknat dig syster."
Jag kände hennes glada känsla strömma genom kroppen så jag antog att hon log.
"Och jag dig."
Viskade hon sedan.
Och hur låg profil jag än brukade hålla och föredrog att vara ensam så ljög jag inte.
För jag hade saknat henne.
*
Vi gick tillbaka till Valedale.
Där stod dom andra ofokuserade och jag suckade.
"Okej, alla på ett led!"
Dom ryckte till och och ställde sig sakta på ett led.
När dom såg Kajsa bakom mig ryggade dom.
"Kajsa ställ dig på ledet."
Hon nickade hastigt.
*Kajsas perspektiv*
När det gällde att träna, då visste Jasmine vad hon ska göra.
Efter 3 timmar av hård träning fnyste Jasmine högljutt.
"Latmaskar, ta paus."
Hon vände oss ryggen och vi alla föll ihop.
Och nån lång paus fick vi inte.
5 minuter senare visslade Jasmine och vi ställde oss sakta upp.
"Vi ska träna på att i full galopp kunna skena genom skogen, behålla fokus och konservatism samtidigt som man slåss mot en fiende."
Hon ryckte på axlarna som om det inte vore nått.
"Nybörjarnivån. När ni blir duktigare kommer jag sätta er på en av elementhästarna."
Hon flinade kallt och sa sedan.
"Så, hämta era hästar."
Alla gick iväg medan jag stod osäker kvar.
"Jag har inte träffat min soulröst än Jasmine."
Mumlade jag sedan.
"Jag vet, men jag vet vem det är."