*Julias perspektiv*
Jag visste inte vad jag skulle säga.
Hon var så frånvarande.
Som om hon var långt borta men ändå inte.
Vi alla visste att hon hade information som vi själva inte hade.
Det var svårt att få tillbaka henne till nuet.
Dom andra 3 trodde hon besatt precis lika mycket krafter som vi själva.
Men... jag trodde inte på det.
Varför hade hon bott i skogen?
Varför låg en svag doft av häst över henne?
Vad var det för speciell ros hon hade i en vas, på sitt rum?
Plötligt ryckte hon till.
Hennes blick for ut mot skogen och jag antog att hon hade en tränad hörsel.
En tjej, i mörkbrunt hår kom ridandes.
Hennes blick var fäst på
Mörkrets Ryttare, och hon hade ett svagt flin på läpparna.
"Du kan inte gömma dig längre."
Hennes röst var vass som en glasskärva.
"Vem är du?"
Tjejen bredvid mig's röst var lugn, stadig.
"En av dina många fiender."
Flickan på den bruna hästen kom närmare.
"Jasmine, du valde fel sida. Här är ditt straff."
Jasmine, det var alltså det hon hette.
Jasmine hoppade smidigt ner från staketet så hon stod upprätt.
Fortfarande lika lugn.
YOU ARE READING
Aideens Ryttare 2
Fanfiction2 åt har gått. 2 år sedan 14 åriga Jasmine kom till ön Jorvik. Två år sedan hon träffade den magnifika svarta hingsten. Och två år sen hon började gömma sig för sitt öde. *** Efter 2 år är myten om Mörkrets Ryttare nånting som går från by till by. J...
