Aideens Ryttare 2

Kap 12 (Kajsas perspektiv)

*Kajsas perspektiv*
Att vara adopterad det har sina fördelar.
Och nackdelar.
Fördelarna är att jag inte har några tekniska gener till min pappa.
Nackdelen är att han ÄR min pappa.
Nu.
När jag var 4 blev jag bort adopterad.
Nu behöver jag bli nån jag inte är.
Jag behöver bli mörkeryttare.
Det som jag tränats till enda sen jag kom till den här oljeplattformen.
"Rasten är slut! Efter nederlaget Clarie gjorde måste vi träna ännu hårdare!"
Jag reste mig sakta.
"Kom igen Kajsa! Skynda på!"
Vi ställde oss vid måltavlorna medan jag motvilligt sköt en svart blixt.
En enkelt uppgift och Mr Sands klappade kort med händerna.
"Bra skjutit Kajsa."
Jag struntade i att svara och viftade bara med handen då jag tänkte på annat.
Jag hade själv aldrig haft några riktiga vänner.
Då jag levt här hela mitt liv ungefär.
Vi som mörkeryttare hade just nu ett mål.
Att fånga en tjej vid namn Jasmine.
Av det min pappa sagt så är hon menad att bli mörkeryttare men valde den ljusa sidan.
Jag önskar jag kunde göra det samma, men mitt öde är bestämt.
"Jag vet hur vi ska fånga Jasmine!"
Claries röst ekar över plattformen.
Jag mumlar bara till svar.
Mr Sands såg forskande på henne.
"Vi kan lura dom! Nån av oss kan lossas vara god, sedan när den personen är ensam med henne, så kan vi fånga henne!"
Min pappa nickade sansat.
"Bra idé, men vem?"
Allas blickar vändes mot mig, och självklart hade jag ingenting att säga till om.
Jag bara ryckte kort på mina axlar och alla tog det som ett ja.
Nu stod jag iklädd ett par svarta shorts och ett vitt linne.
Helt motsatsen till vad jag brukar ha på mig.
Båten mot Jorvik skulle precis åka då Clarie viskade tyst i mitt öra.
"Lycka till favoriten, förstör inte det här nu."
Jag höjde ena ögonbrynet och tittade forskande på henne.
"Så som du gjorde?"
Väste jag lågt.